vilken baksmälla

Sommar sommar, tropisk, stekhet sommar. 30 grader. Alla njuter, utom erika (hon vill befinna sig i norraste amerika). Uppenbarligen är jag inte gjord för detta väder.. idag har tillbringat ett par timmar i solen på golfbanan med Boris, men känner mig som om jag pimplat tre flaskor gin tonic, festat hela natten och inte sovit på tre dygn. Hetta är början på mitt slut. Tyvärr blev jag väldigt tjurig, barnsligt tjurig på golf-gräsmattan - så känner egentligen bara pappa och mamma mig. Slog surt golfmailan i marken då jag inte träffade ordentligt och skrek att golf är den tråkigaste sporten som finns. Dessutom förbjöd jag Boris att fota mig, så det finns inga bildbevis på mina små framsteg. Efteråt mådde jag så illa att jag var tvungen att ligga fyra timmar i sängen och längta efter kallare timmar med mindre huvudvärk. Jag tror jag har överdoserat sol. Lördagen var förstås inledningen på solöverdosen, då Gabi, Ava och jag åkte till den gamla Hansa-standen Warnemünde med bil. Att välja just denna stad kändes snäppet fatalt, eftersom det mystiska ehec ju främst fällt offer i nordtyskland och Warnemünde dessutom figurerat i ett gräl med knivhuggning och död kvällen innen. Men ojojoj så skönt det var att slappna av en dag vid stranden, som påminner mera om Danmark än den typiska Östersjön man själv känner. Berlin är en konstig stad: det är skönt att komma bort, men alltid lika roligt att komma tillbaka till livet, människorna, pulsen. Var dock glad att jag inte deltagit i Leonas, Norman und de andra sociologernas cykeltur på motorvägen, som idag är öppen för cyklister - antar att jag dött i hetta. Men även detta är något jag tycker om: Det händer alltid något lite udda i knutarna!