påsk paus

perus-påsk-paus för att mamma och pappa var på besök. Pappa stannar dessutom lite längre. Men skall försöka skriva något om våra sommardagar då vi cyklat genom Berlin och bränt oss av den varma solen imorgon. Var lite avundsjuka :)

signifikant signifikant

starkt sammanhang, inget sammanhang, positiv inverkan, negativ inverkan. Håller som bäst på och tolkar mina resultat. Tangenterna på bordet hamras i hård fart. Snart är min första forskning (ja, är ju en uppsats, men nu är det ju en liten foskning åtminstone) färdig. Hurra för fria Erika. Sen börjar livet.

dagens fråga

Hur är det mögligt att Wille Rydman (ordförande för Samlingspartiets ungdomsförbund) har avlagt sin magisterexamen i statsvetenskap på 2 år vid Helsingfors Universitet? Ett år behövde den präktige unge mannen för sin kandidatavhandling, ett för magisterstudier och gradu.

Belönade gårdagens flit med Germany's next top model och Yles valdebatt (vilken kombination) och surfade efter detta lite på olika partiers och kandidaters hemsidor. Visst finns det viktigare valfrågor än detta.. men men.

no news

När man bara sitter hemma och tror att bihålorna skall får resten av ansiktet att spängas av tryck, är det svårt att leverera "rapporter från stora världen". Vad man däremot kan göra, är att gå tillbaka till forna tider och fråga... VARFÖR SADE NI INTE ATT DET SER HEMSKT UT???

P.S. Har under denna förkylningsvecka haft sällskap av arbetsmoralens högborg Boris som sällan har empati för stress. "Ifall du inte gått på promenad med Camille under veckoslutet, firat ditt valdeltagande med vin eller suttit i Mauerpark vore du säkerligen både längre i uppsatsskrivandet och mindre sjuk. Du kan alltså bara skylla dig själv om du får ett dåligt vitsord". Må vara sant, men är ju inte riktigt det man vill höra. Nåja, har i varje fall skrivit som en galning idag, bara för att bevisa att jag också kan.

Flickebarnet och jag har samma frisyr och lika runda kinder. Jag är dock 20 år äldre. "Erika i Berlin" i december 2008 efter tre månader av "pannluggsklippning med Fiskars barnsax" och alltför många Hallumi sandwiches.
Allvarliga under mitt första år på Fusion-festivalen. Denna lilla alternativa festival i nordost Tyskland, som alltså äger rum i en gammal sovjetisk militärbas, har nu blivit så stor att arrangörerna måste begränsa antalet biljetter. Detta ledde till att biljetterna såldes slut under den första dagen! Arrangörerna sparade dock några biljetter och ordnar i maj Fusion-bingo, som jag anmält mig till! Jag vill vill vill! P.S. Leona ser också så liten och barnslig ut!
En dansande Beatles på morgonatten. Och i äkta tysk anda super jag inte, utan dricker Club Mate (limonad gjord av sydamerikansk maté, som håller en vaken till gryningen)
Blowing in the wind

Alltså seriöst??? Påsken för ett år sedan.

Sedan trodde jag också att mössa var helt sjuukt snyggt. Jag använde mössa nästan varje dag under ett års tid, t.o.m under julmiddagen ifall jag minns rätt.

dagens nyhetsruta

1) pappa skickade en link Spiegelonline.de, där Timo Soini uppmärksammas med en längre artikel. Detta innebär Finlands steg mot högerpopulism är ett faktum också i Tyskland.

2) Jag har ju skrivit en del om hur Japans kärnkraftskatastrof påverkat det politiska landskapet här i Tyskland. För det första har ju de gröna vunnit flera valsegrar i "Landeswahlen" i t.ex. Baden-Württemberg, Nordrhein-Westfalen och Sachsen Anhalt. Dessutom har regeringspartien CDU och FPD gått in för en kritisk linje till gamla reaktorer. Nåja, det är ju allt lite relativt. Förra veckan kom det fram att tysklands regering understöder bygge av kärnkraftverk i Brasilien. hmmmm.

shit happens

Ja, ja. Det är väl en av livets stora läxor.. man skall inte tala skit om folk. Och ifall man inte kan låta bli skall man ha den goda smaken att göra det diskret. Det hade inte jag.

En av mina käraste studiekompisar, som jag inte träffat på evigheter, ville komma på kvällste till snörvlande mig på måndag kväll. Eftersom jag dock redan druckit eftermiddagskaffe med Giovanni (och lysnat på vilda historier om bekanta som spelar in porrfilmer i Berlin) och kände mig trött, hängig och stressad, var jag lite negativt inställd till detta tebesök. Hängde väntades framför datorn och såg att en annan god studiekompis var på skype. Tänkte att jag ju gärna kan dela med mig av denna irritation. Share the shit! Skrev därför några väldigt elaka meningar om mitt te-besök, hans förmåga att alltid försena sig och hans tendens att diskutera liknande teman hela tiden (vilket ju är helt oberättigat: Jag talar ju själv också om samma saker konstant. Det gör väl de flesta människor). Nåja: tebesöket ringde på dörren och hade famnen full av ekologisk ingefära, olika tesorter, multivitaminsaft, choklad och empati. "Jag har saknat dig". Jag kände ett litet dåligt samvete krypa fram i mig. Sedan såg han att jag skype-chättat med den tredje studiekompisen.. "Jag vill också säga hej", utbrast han. Han gick till datorn och klickade på det elaka chät-fönstret, Jag rusade fram till datorn, jag med, stängde av Skype och log lite pinsamt. "Du får inte läsa chatten, vi kan ju skype-ringa henne istället". Vilket vi gjorde. Och det var kul. Antar att mitt te-besök inte hann läsa så mycket... men men men. Dags att bli lite snällare så att jag får julklappar nästa år med. Och jag mitt utlimata straff: Har bihåleinflammation. Så ligger nu för andra veckan sjuk hemma :(

Skype-vänskap

lyxproblem

när solen skiner så starkt in genom fönstret att man får ont i ögonen och måste byta rum.

också erika var där

Vad vore en Berlin-blogg utan ett vårligt inlägg om älsklings- och hatobjektet Mauerpark på söndag; hyllad i turistguider som "the Berlin-loppmarknaden" och älskad av berlinbor med en förkärlek för folksfest.. hatad av bland annat Gabi, som tycker att Mauerpark "påminner mig om en ungdomsfestival.. ush". Föraktad av dem som vill shoppa billigt på loppis och inte bland professionella stånd, som står vecka in och vecka ut med samma produkter. Och visst, t.o.m. jag tycker att Mauerpark (som ju alltså är ett före detta spärrat område mellan Berlinmurarna, öst och väst) har förändrats under de nästan tre år jag bott här. Alltid lite turistigt, förvisso, men som Stockman under Galna Dagar - det är en ny utveckling. Personligen tror jag att mass-karaoken, som ordnas varje söndag, bidragit till hysterin. Det började med att en amerikansk kille bar med sig stereo och laptop och bjöd på lite gratis-karaoke. Nu har det hela utvecklats till ett stort, obligatoriskt söndags-spektakel som ungefär tusen människor ser på. Evilda filosoferade kring vad som skulle hända om den stackars killen en söndag helt enkelt inte hade lust att dyka upp... Protest och revolt!
Summa sumarum: All denna söndagsaktivitet är väl något som gör Berlin till en underbart livlig huvudstad. Men jag vill nog tillbringa mina framtida sommareftermiddagar i mindre överfyllda parker, för dem finns det också av. Kanske en lite serie: Sonntag im Volkspark Friedrichshain, Victoriapark, Görlitzer Park, Hasenheide eller kanske Tiergarten!

P.S. Jag var första gången nästan en timme ENSAM med Ian och Ava i "klätterparken". Det var helt sjukt roligt, faktiskt! Är roligt att se syskonen tillsammans - det är ändå annorlunda att vara med två, istället för ett barn!

Mor och dotter.

Evilda, Mauerpark-karaokens största fan, var också där. Notera människomassan i bakgrunden.

Också lilleputten var med!

så kan det gå..

tyst vecka. det beror på att min flunssa utvecklats till en monsterförkylning. Har legat i sängen, släpat mig till läkaren och fått en veckas sjukledighet och uppskjutning av min forskningsuppsats deadline (vilket var min chefs idé, faktiskt). Medan finska läkaren sällan tycker att en flunssa är mera värd en två dagars vila, är tyska läkare riktigt generösa, 8 dagar sjukledigt för en förkylning! Jag har ingen "egen" allmänläkare i Berlin (Hausarzt, kallas det här), så surfade omkring på nätet en stund innan jag bestämde mig för Dr. Bernt Köhler. Man märker verkligen att Tyskland är homeopatins och den alternativa medicinens lovade land. Utöver "vanlig" medicinsk kunskap, utövar var och varannan läkare diverse naturmedicinska praktiker. Också "min" Dr. Köhler är specialicerad i homeopati. I apoteken är är inställningen lika: homeopatiska mediciner erbjuds som lösning för alla tänkbara smärtor. "För halsont använder jag alltid själv dessa homeopatiska droppar, jätte populära", sade apotekstanten till mig. I ett annat apotek fick jag homeopatiska piller för spänningar i nacken. "jätte effektiva". Pyttsam!

Nåja, till nästa sjukfenomen: Då jag frågade min chef ifall det stör henne att jag ber om sjukintyg och lämnar in uppsatsen lite senare, sade hon att det inte skulle förvåna henne ifall halva gruppen dyker upp med sjukintyg. Uppenbarligen är det i Tyskland inte alls ovanligt att man sjukskriver sig då man inte hinner skriva färdigt... det gör man väl ändå inte i Finland? Nåja, jag är ju sjuk påriktigt och är länge sedan jag blivit så förlamad, hängig och trött av en alldeles vanlig flunsa.
Denna snuva och halsont har dock inte blivit bättre av att vi skålade för rösträtten och val på fredagen med några finnar. Till min förvåning var det riktigt fullt i de nordiska ambassaderna lobby. Vissa av de ivriga finländarna bor uppenbarligen här, medan andra var på resa och tänkte passa på (bygnaden är ju i sig en arkitektonisk sevärhet). Igår utmanade jag förkylningsödet och promenerade med Evilda, Camille (som är på besök med sin nya pojkvän i Berlin.. faktiskt mycket trevligare än den förra) i tre timmar i Prenzlauerberg och Mitte. Nu skall jag vila ut mig och försöka sluta snörvla.

En solig söndag, 23 grader varmt och en lättklädd (dock inte lättfotad) Erika överdriver sommarkänslan. Straff: Ont i halsen och huvudvärk så det förslår.
Att man deltagit i demokratin måste belönas: Valvin eller valskumpa. Pappa berättade att valdeltagandet i Berlin (i ambassaden) varit så populär att röstsedlarna tog slut.. 30 personer kunde alltså inte rösta!
Jonna Jonna

news news

både goda och dåliga nyheter denna gång:

Jag har blivit sjuk, vilket hämmar slutspurten på min forskningsessä avsevärt. Men har ändå en alldeles bra känsla. Blir ingen "excellent" uppsats, men åtminstone blir den färdig. Jag har också märkt att mina hypoteser inte riktigt fungerar för mitt sample.. För att få fram de största skillnaderna mellan könen (framför allt de som beror på att kvinnor bär huvudansvaret för barn) borde man säkert ha tagit med personer som varit arbetslösa lite längre, och inte bara dem som nyligen blivit arbetslösa. Borde alltså ändra frågeställning eller byta sample.. och detta har jag definitivt inte tid med (mitt tidigare unihysteriska jag skulle ha gjort det, men nu tänker jag att "voi voi"). Jag hoppas att mina docenter förstår att detta inte är en gradu, utan ett första forskningsförsök, och att man inte upptäcker sådana fel i början. Jag är dock lite nervös för det hela, eftersom det ju är min nya chef som skall bedöma denna kurs.

Positiva nyheterna gäller Boris: En av Berlins bästa gallerister (som också har ett känt galleri i Los Angeles) har sagt att han gärna skulle komma hem till oss och kolla på ett par verk. Även om det finns en stor risk för att detta besök inte leder någonvart, är det en väldigt stor ära att han visar intresse överhuvudtaget. Man vet ju hur många ansökningar gallerier får överlag, framförallt detta galleri som är som en ocean i de fattiga konstnärernas öken Berlin. Galleristen hade t.o.m. kontaktat ett galleri i New York, där en av Boris tavlor hänger. För att skryta lite kan jag berätta att denna gallerist bland annat representerar James Franco, som förutom sina bravader som James Dean och "bad guy" i Spider Man också profilerar sig som konstnär. Timingen för denna positiva uppmärksamhet är dessutom perfekt: Boris föräldrar är något kritiskt inställda till sin sons "doktorand och konstnärs"-livsval, något som de påpeka flera gånger under Lörrach-veckan. Även om jag misstänker att de inte förstår hur viktigt detta är, är det ju kul med utveckling!

snygga snygga James
(bilden downloadad från allposters.de)

andra april

ute 22 grader varmt, mulet, nästan lite kvävande. Ifall man är beredd att frysa lite lite, kan man leka sommar och gå i t-shorta. Efter en förmiddagspromenad på Prenzlauerbergs ekologiska marknad har jag släpat min trötta själ till bibban och upptäckt att jag nog måste kämpa för att få min essä färdig. Men: kämpa inom rimlighetens gränser. Måste skriva 1,5 sidor, och det är ju alldeles realistiskt eller?
Bibban är alldeles fullproppad: man ser att "lovet" mellan höst- och vårterminen börjar nå sitt slut: essäer skall lämnas in, de sista tenterna skall skrivas. Evilda och hennes ekonomi-studiekompisar satt framför bibban och stressade över sina fyra stora sluttenter nästa vecka. Tyckte att livet blir lättare, då föreläsningarna börjar. Det förvånar mig att ingen någonsin kommit på tanken att detta system faktiskt är motivationsdödande per definition. "Loven" är årets stressigaste tid, eftersom alla prestationer då skall nå sin höjdpunkt. Förstår dessa tyska uniplanerare inte att studenter också behöver någon månad, då man inte tänker på universitetet? Att detta studerande 12 månader per år är ganska utmattande. Dessutom måste man ju påpeka att dessa galna, praktikälskande tyskar ofta också jobbar heltid gratis under loven och läser/skriver på tenter/essäer under kvällarna. Allt för CV:n! Evilda sade att Tyskland (tillsammans med Frankrike) är Europas Kina. Det stämmer.

Jag är lite trött. Var igår på Julias födisfest med Lina, Gabi och Veronica och sedan kort kort och dansade i en överfull, fuktigt svettig bar med sämre musik. När åkte hemåt fick vi höra helt sjuukt bra jam, eftersom tre unga killar släpat förstärkare och hela tjohej ner till metron och spelade så att det dånade. Ibland måste man älska denna stad. Nu skriva. hej hej.

P.S. Jag tycker det är jätte kul att ni kommenterar. Man får också gärna informera mig om hur livet ler i Helsingfors!