good times bad times

I denna blogg följs positiva inlägg av ynkliga negativa inlägg. Såhr har jag suttit hemma ENSAM i fem dagar, förkyld med världens värsta mensvärk, och till råga på allt den hemska statitiskuppsatsen jag inte får färdig efter otaliga hostatacker och sömnlösa nätter på grund av täppt näsa. Ush. Nåja: Har brutit mitt eget rekord i att chilla i en pyjamas - det är väl något? och uppsatsen blev färdig. Min studiekompis korrigerar den nu - och sedan skall den skiten skickas iväg så att jag aldrig mera måste tänka på saken!

hei tsiiga

kaverit hej! mitt liv är inte bara trist och mörkt och fyllt av hemska metodikuppsatser, träffar med professorer och allmän trötthet. Ibland kan jag faktiskt festa! Dansade förra lördagen med Tine i tre olika kreuzberg klubbar, varav en var en lustig böghåla vi av misstag landade i. Detta 'misstag' skedde då vi smög till den nya klubben Gretchens innergård, såg att nödtrappan ledde in till ett fönster, klättrade upp för den och hoppade in genom det öppnade fönstret - bara för att upptäcka att vi inte befann oss i Gretchen, utan i en dunkande klubb fylld av heta män i spända t-skjortor. Tyvärr släpar jag sällan med min fina kamera tilll dylika events. Därför lite oktoberfestbilder från mitt veckoslut i München.

P.S. Tack för era kommentarer till mitt förra inlägg. Det är nog lite sant, vad ni säger.

Öltält, efter öltält efter öltält. Här Löwenbräu..

Jag trodde ju i min naivitet år 2006, då jag första gånge var på Oktoberfest, att det snarast handlade om en "Biergarten med olika ölsorter". Näppe nej, det är kaos och nöjesfält och berusade människor för hela slanten. Och alla flickor klär sig i Dirndl (tysk folkdräkt) och killar i Lederhosen.

så även Camille och hennes franska jobbkompis

Min tyska kompis Sofie från Münchentiderna. vet inte om mina finlandvänner någonsin träffade henne. Stackars Sofie föll av cykeln för ett år sedan och bröt käken. ganska bra har den läkt, måste man säga.

Proppfullt - detta veckoslut var dessutom "Italienerwochenende", så halva norditalien befann sig på området.

Det tog en evighet innan vi fått plats inne i ett öltält - egentligen är det nästan omöjligt att komma in ifall man uppenbarar sig efter klockan 8 på morgonen. Framför tälten har dock en liten handel inletts, en "svart marknad". Eftersom det egentligen är gratis att komma in i tälten kan man inte köpa och sälja biljetter dyrt. Vad människor däremot gör är att sälja sina rökarkort. Varje gång en rökare går ut får han eller hon ett litet inträdeskort tillbaka, som alltså bevisar att människan har en plats påriktigt. Dessa rökarkort säljs framför tältens lååånga köer för allt mellan 3 och 20 euro.

Camille var glad (eller pepp som man skulle säga i Svärje)

Och började det onda....

och såhär "pepp" var jag nästa dag

tröttis

Trots min lilla mini-break känner jag mig lat, omotiverad och inkapabel att tvinga mig själv att skriva min lilla metodikuppsats (som jag skall lämna in om några dagar) färdig. Denna brist på lust att lära sig något nytt - som jag kombinerar med en ypperlig förmåga att göra allt annat än att skriva på min uppsats ( t.ex. på lördag ratade jag hälften av mitt klädförråd för loppisförsäljning) - ser jag som ett tecken på att några dagar ledighet helt enkelt inte räcker. Därför har jag heller inte orkat blogga. Nåja, nu slut på lättja. Pressa fram uppsatsen och ladda upp bilder från London och be till högre makter om att jag snart kommer in i en ny epok av mitt liv då jag kan ha ledigt längre än fem dagar. Att studera och jobba är inte roligt. Börjar vara trött på att vara trött och omotiverad.

back in berlin

Onsdag var en lång resedag: Tog bussen på morgonen från Lauras hem i Carleon till New Port City Centre och därifrån vidare till staden Cardiff, som ju är ungefär lika stor som Tammerfors (men mycket mycket vackrare). Efter några timmars effektivt, ensamt, men väldigt mysigt turistande, då jag bland annat åt fish and chips med bönor i Cardiffs saluhall, promenerade genom shoppinggatorna och tog en titt på Cardiff Castle, hoppade jag i nästa buss och åkte till London Victoria Couch Station. Därifrån bar jag min hemska väska till Victoria Train Station (som ligger 15 minuter ifrån) och rusade till tåget mot Gatwick Airport. Till min glädje upptäckte jag att platserna i tåget var stora och bekväma och dessutom hade en GRATIS British Elle instucken i sätet. Då tåget startade kom dock konduktören in och påpekade att jag och flera andra satt oss i "first class, but you can upgrade for only 8 pounds". Nej tack, muttrade jag och flera andra, och släpade våra väskor genom andra klassens trånga gångar och överfyllda kupeer, medan en äldre man bakom mig sade "this is like a walk of shame". Efter ett evigt långt väntande, då jag läste British Elle jag (hör och häpna) bara tog, hoppade jag äntligen på planet och var i Berlin omkring midnatt.

Nu är jag fortfarande lite reseslö, men glad och nöjd och ready steady att blogga lite mera imorogn (tyvärr tog min kameras akku slut och har därför bara bilder från London, men kanske Laura kan skicka mig några??)

dumma människor

mindre intelligenta människor som slarvar och bokar för sent, lyckas dessutom klicka "boka" vid ett flyg som åker iväg kl. 07-00 från andra ändan Berlin, Schönefeld. Dessutom packar dessa människor så otroligt sent, att de nu bara hinner sova några timmar. Dessutom är dessa människor så fattiga att de inte kan ta en större kappsäck med mig och har så lite i sitt handbagage att det förslår (fan ta Easy Jet som inte låter en ta med sig en extra väska för dator eller kamera.. allt skall ner i samma lilla väska)

Nåja. Imorgon denna tid har jag varit 16 timmar i London och då är allt säkert bra! To be continued...

utan bekymmer - I just want to be at...

... Sanssousi tonight, sjunger Rufus Wainwright i skivan 'Release the Stars' som ju också innehåller den Berlininspirerade låten 'Tiergarten' (känd som snuskig bög-knull-park, vilket lite nöter på sångens romantiska anda). Nåja, det var precis i Friedrich der Grosse, Fredrik den II av Preussens park vi tillbringade Tysklands 22 nationaldag, som faktiskt är min tredje tyska Tag der Wiedervereinigung. Själva slottet Sanssousi byggdes under 1740-talet i rokokostil och fungerade som kunges sommarpalats. I den enorma parken vimlar det dock av andra vackra och större palats. I jämförelse med slotten i Wien eller Versailles är detta kanske inte en stor palatsupplevelse, men i mitt tyska perspektiv tycker jag mycket mera om denna turistiga Potsdampärla än t.ex. Bayerns Disney prinsesslott Neu Schwanstein.

Jag har ju besökt Sanssousi för några år sedan med mamma och pappa. Boris, som initierade utflykten, var dock senast i parken för 22 år sedan, det vill säga 1990 just efter att Tyskland åter blivit en nation.

Titta på den vackra utsikten. Jag vet att en imponerande vy och park hör till konceptet 'vackert palats', men det känns på nåt sätt extra fint då allt detta finns en halv timme från en.

Boris och jag fick för oss att detta med hoppande bilder är det roligaste någonsin.

Dagen till ära gjorde vi något väldigt tyskt: Satte oss i Biergarten och beställde en 'Currywurst mit Pommes, bitte'.

Hur bra känner ni mig, kära vänner? Tror ni att jag åt den`?

Sedan fortsatte vi med dagens nästa tyska programmpunkt: Kaka. I Tyskland äter man 'Kuchen' stup i kvarten, på jobbet var och varannan dag. Har riktigt längtat efter kaka i flera dagar (ett tecken på lyckad assimilation?) och stillar min lust med en 'Champagne-Trüffelkuchen'... mmm, so lecker!

Sedan promenerade vi genom parken, bland annat inne i den sicilianska delen...

och beundrade slott..

efter slott...

efter slott...

där vissa dock väntade på renovering (staden Potsdam, Berlins gamla Esbo, är nuförtiden så genomrestaurerad efter de hårda DDR-tiderna att bostadspriserna är högre än i Berlin... gentrification i kvadrat)

tills vi plötsligt upptäckte min jobb- och studiekompis Sebastian, som jag ju dagen innan suttit i bibban med! Han hade hyrt cykel och trampade genom området!

Titta pappa, ett kinesiskt hus vi missat under vårt besök!

Och sedan några sista bilder, innan vi hoppade i Boris bil och körde mot huvudstaden!

oj nej... är det mina undisar som skymtar?

ok, nu slutar jag med dessa hopp!

Titta, halva Boris ben försvann!! Mini-mannen!

Hoppas ni hade en lika trevlig dubbelsöndag som jag :)

P.S. Igår, då vi bestämt oss för att dansa i det legendariska Bar25 nya ersättare 'Kater Holzig' (=de coola hipsternas himmel), fick jag för första gånger uppleva hur det är att bli ratad av Berlin 'ännu coolare' portsare, det vill säga känna hur det är att inte vara en tillräckligt stor electro-siisti-snygg-yeah. Gick snopet och snäppet sårat (jag? hade ju t.o.m. satt på mig mascara) till det måttligt nya Horst Kreuzberg, också elektro, vilket var kul! Men minnet svider.

lördag nummer två

För er, kära finska familj och vänner, är detta en alldeles vanlig söndag. För mig är det en extra lördag eller dubbelsöndag (med tanke på mängden festande Berlinbor och tyska turister snarare dock party-lördag), eftersom måndagen den 3.10 är en helgdag och vi alla skall sätta oss ner och tänka på det enade Tyskland. Nationaldag, nämligen. Tag der deutschen Einheit.

Hur har jag tillbringat detta förlängda veckoslut, förgyllt av stekheta 25 grader och solstrålar och värme och bara ben i shorts och toppar? Jo, i bibban med Julia och Sebastian, som både skriver på sina gradun i all förtvivlan. Jag däremot kämpar som en galning med en jätte svår forskningsmetodikuppsats som jag vill ha färdig innan jag ger mig av mot Wales. Där det säkert kommer att regna. Har dock fastnat i mina matematiska metodologitankar, kommer liksom inte vidare för att det är sabla svårt. Och känns nästan som om jag alldeles i onödan låst in mig själv i den kvalmiga bibban, då alla andra gör nåt kul (alla andra utom Sebastian och Julia, vill säga). Nu skall jag sluta läsa, klä på mig en partyklänning och dansa lite i "sommarnatten", som direkt förvandlas till en kallare oktober då solen går ner. Hoppas jag förstår detta lite bättre imorgon, börjar nämligen bli smått desperat. :(