tisdag 18 oktober 2011
tröttis
Trots min lilla mini-break känner jag mig lat, omotiverad och inkapabel att tvinga mig själv att skriva min lilla metodikuppsats (som jag skall lämna in om några dagar) färdig. Denna brist på lust att lära sig något nytt - som jag kombinerar med en ypperlig förmåga att göra allt annat än att skriva på min uppsats ( t.ex. på lördag ratade jag hälften av mitt klädförråd för loppisförsäljning) - ser jag som ett tecken på att några dagar ledighet helt enkelt inte räcker. Därför har jag heller inte orkat blogga. Nåja, nu slut på lättja. Pressa fram uppsatsen och ladda upp bilder från London och be till högre makter om att jag snart kommer in i en ny epok av mitt liv då jag kan ha ledigt längre än fem dagar. Att studera och jobba är inte roligt. Börjar vara trött på att vara trött och omotiverad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Din kropp&hjärna har överpresterat länge nog, inte undra på att mattheten lagt sig över dig. Skaffa fram litet mer ledighet!
Ofta klarar man ju av att tänja på sina gränser till en deadline till (det kanske inte ens känns som att man pressar i stunden) men när man väl släpper är det som ett att gå in i väggen med konstigt sömnbehov/brist på motivation och enmassa annat främmande. Ta hand om sig, för tyvärr kommer inte professorer eller arbetsgivare att göra det...!
Kämpekram, sov gott och länge inatt!!
P.S. Att resa är fint, men ofta behöver iaf jag en "buffertzon" hemma innan man tar tag i vardagen igen.
läs monika ålgars kolumn i dagens husis den säger allt. o bella har rätt o de har ja sagt i tusen år åxå love. du vet nog. puss kära! voimia!!!!
Jullov? Har du nåt? Jag menar, du har väl ännu heller inte använt allt ditt sommarlov, eller?
Tyvärr tror jag lite att när man är på gränsen till utarbetad så hjälper inte riktigt några dagars semester. Det är mera av en attitydförändring som behövs för att verkligen sluta bry sig så mycket om alla krav att man låter det gå ut över ens eget orkande och hälsan. Och för att den attitydförändringen ska ske måste man få lite längre paus från allt och avstånd till det. Eller så måste man kanske gå helt och hållet in i väggen och helt enkelt inte klara av något mer. Men så långt ska det ju helst inte gå.
Kramar åt dig!
Skicka en kommentar