tre år - två år

För exakt tre år sedan (05.09.2007) åkte jag snörvlande hem från München till Helsingfors. För exakt två år sedan hoppade jag - åter snörvlande - på Air Baltic och skred mot Berlin.

Idag firade jag denna tidens gång genom att 1) vakna välmående efter en hemsk sova-bort-krabbis-lördag (jag var på fredagen på vernisage med Boris, hans trista vänner, Leona och Steffi.. Hade knappt hunnit dusha efter baletten innan jag vrålhungrig måste rusa iväg. För att inte tryckas ner av de trista vännerna, muskelvärken och hungern köpte jag och Leona en flaska skumpa från Shell. Detta ledde till ett litet "mopo-lähti-käsistä" senario, varefter erkki och boris tog taxi hem och erika lät den ljuva skumpan flyga ut ur hennes strupe rakt framför husdörren. charmant) 2) städa 3) promenera genom berlin med evilda, gnällandes för att jag är rädd för att inte få jobb i mitt drömforskningsprojekt 4) laga mat och se på Private Practice 4) städa köket (åter!) och läsa lite för uni.

Så - nu skall jag också börja blogga med mycket bilder!

otypiska erika-händelser

- Måste för första gången i mitt liv betala 20 euro förseningsavgifter till Humboldt-Universitäts bibliotek. slarv smärtar, och detta onekligen ytterst smärtsamt

- Träffade i betalningskön en brasiliansk kille som studerar japanska (random kombination). Vi känner igen varandra, men vet inte hur eller varför. Bara att vi liksom stött på varandra tidigare (och inte i uttryckets snuskigare bemärkelse).

- Babblade länge efter seminare nummer 2 (i tyskland hoppar man den första veckan mellan tusen olika kurser och bestämmer sig sedan för ett par) med Anke (alla tyska flickor heter Anke, Steffi eller Kathrin) och Norman. De har också lämnat in de flesta av sina uppsatser försenat + kämpar med de sista. Kändes tröstande. Åt sedan lunch med doktorand-Sophia från Budapest som skall på doktorand-Erasmus till Tampere nästa höst. Hon hade fått ett uselt vitsord av vår strängaste professor. Det tröstade mig likaså. Är man en dålig människa ifall man tycker att andra människors misslyckanden lindrar ens egna? Epic fail.

- Den tyska konstnärs-filosofen berättar för sina vänner att jag heter Anna, för att Erika uppenbarligen är så extremt fult.

ok, nu kämpa vidare och sedan på nästa seminarie.

post påsk paus

idag började uni åter. träffade mina märkliga sociologi-nördar och fick höra att flera såg fram emot studierna. "Roligt att stiga upp på morgonen". Hah. På min högra sida i seminariet satt en finsk erasmus-student. På min vänstra massvis med nya, "små", osäkra master-studernade, som nyligen flyttat till Berlin (vid Humboldt kan man stiga in både på hösten och våren). Jag hör nu per definition alltså nu till de erfarna "oldies" med lång och präktig Berlin- och Humboldt-historia. Är gamyl för andra gången i mitt liv. Kändes konstigt att stiga in i rummet, känna igen en hel del andra studerande, babbla om lovet, om nya kurser, säga att det är roligt att ses igen. För ett halvt år sedan var jag ju också måttligt ny.

Jag har svårt att förstå vart mitt lov försvunnit, men då jag klickar mig genom gamla inlägg har jag mest jobbat. Vilket är alldeles ok, för till och med Berlin är tråkigare än tråkigt i februari och mars. Och så var ju mamma och pappa här (ifall pappa skickar lite bilder till mig kan jag också ladda upp dem). Nu vaknar staden dock långsamt. Var på veckoslutet på "Lange nacht der opern und theater" och beundrade finlandssvensk/svensk performanskonst. Och hör och häpna: Efter att halva teater-uppslukade ankdammen i åratal talat om den prinsaktigt snygga Rasmus Slätis, och jag aldrig förstått vem de talat om, såg jag äntligen honom hoppa omkring i trikåer, projicerad på video på väggen brevid. Ibland måste man uppenbarligen åka långt bort för att se det som alla nära svärmar om :)

samat virret raikuu.. del 2

I mina mera eller mindre kvalificerade observationer av andra människors bloggar har jag märkt att följetånger i internet- och bloggvärlden är tidens melodi. Tänkte därför uppdatera min ytterst spännande serie "erikas essäer" som ju är ungefär lika medryckande som serien "erikas jobb". Eftersom kapitlet "erikas kärleksliv" konstigt nog - "against all odds" - flyter som smält smör i sommarhettan, kan det ignoreras. För vad vore denna blogg utan hederligt gnäll! Även väderleken i Berlin förtjänar ingen uppmärksamhet, för ifall jag beskriver det solsken jag sett genom fönstret under dagens lopp blir både jag och min käre far bittra, sura och inåtvända.

Både bra och dåliga nyheter: Kvalitativa metoder-docenten vägrar ge oss en extra vecka, vilket innebär att jag idag och imorgon pressar pressar pressar och lämnar in struntet en dag försenat (vilken radikal protest). Sociolgisk teori-professorn (som tycker om mig) är däremot barmhärtigare, och ger mig obergränsat med tid. Detta efter att jag författat ett tårdrypande mail om jobbjobbjobb (vilket ju inte ens var en lögn). Summa sumarum: Jag kommer högst antaligen att få skramlat ihop alla prestationer till ett vackert 30 studiepoängs paket (KELA-tanterna kan glädja sig), men med sjunkande vitsord. Aina ei voi voittaa, ei edes joka kerta.

P.S. Jag pruttade just högljutt i en tyst läsesal. Hoppsan.

samat virret raikuu..

.. varför varför varför lyckas vissa människor aldrig a) stiga upp i tid b) börja skriva på essäer i tid c) vara färdiga i tid... skall pressa fram storslagna narrativa teorier på tyska och lämna in dem inom två dagar. Haha, oh what joy! Är på nåt sätt inte alls stressad, eftersom "ei auta itku markkinoilla", bara att skriva på nu.

the vind is vänding..

.. and the våren is coming. eller kom redan. Idag skall temperaturen hoppa upp till 20 grader. hah! jag skall dock vara duktig flicka på jobbet och hjälpa till med en konferens. Har plockat fram mina gamla goda favoriter från sommaren 2006, "utrikesministeriet kläderna", svarta byxor, vit skjorta och den blåa tunna koftan som jag panik-shoppade arg som ett bi efter mitt och mikaels första gräl hösten 2005. Hela paketet spänner runt magen så det understa ruttnar, och undrar vad som hänt sedan 2006..


nyheter från badrumsfronten: Flyttade tillbaka hem efter vecka av snusk-historier om nattlivet män emellan i Berlin (uppenbarligen finns det en bar där man från övre våningen genom ett galler kan kissa ner på dem som står i första våningen.. för att inte tala om sex i barens varje hörn) och efter egen personlig upplevelse av urinvägsinfektion (som med all sannolikhet framkallades av snusk-kiss-piss-historier, min urinblåsa är sanna mina ord pryd :) ). Vårt snälla husbolag tycker dock att vi förorsakat vattenskadan genom "flera år av onormala dushvanor" ("ett badkar är inte en dushkabin", "man får inte dusha stående") och försöker tvinga oss att betala HELA renoveringen. Efter ett fyra timmars krismöte formulerade vi ett svar på deras brev. Skall idag skicka det till en jurist. Hmmmm. Får se. Har känslan av att dessa "vardagens utmaningar" i detta tyska land bara aldrig slutar. Man måste ständigt räkna med att alla myndigheter, all unipersonal och alla husbolag är just så otrevliga som de i värsta fall kan vara. Annars allt bra. Skriver ikväll efter konferensen!

just det...

för att inte denna bloggs skvaller-sektion skall bli försummad:

den eländige gelato-berlusconi-mamma-mia-Italia-ciao-tutti-glansögonprydde-magra-idiot-filosof-italienaren mailade mig och upplyste mig om att

1) han har drömt om mig
2) han har hittat en spännande kurs vid Humboldt-Universität zu Berlin (alltså vid MITT uni) som skulle understöda hans doktotsavhandling. Ifall han blir antagen är han i MIN stad från och med april
3) ifall han inte blir antagen kommer han oberoende i juni-juli och stannar tills september.

Jag tycker att detta är ganska billigt? Jag vet inte ifall (och följdaktligen vad) jag skall svara. Prutt på dig, känns mest meningsfullt.