shit happens

Ja, ja. Det är väl en av livets stora läxor.. man skall inte tala skit om folk. Och ifall man inte kan låta bli skall man ha den goda smaken att göra det diskret. Det hade inte jag.

En av mina käraste studiekompisar, som jag inte träffat på evigheter, ville komma på kvällste till snörvlande mig på måndag kväll. Eftersom jag dock redan druckit eftermiddagskaffe med Giovanni (och lysnat på vilda historier om bekanta som spelar in porrfilmer i Berlin) och kände mig trött, hängig och stressad, var jag lite negativt inställd till detta tebesök. Hängde väntades framför datorn och såg att en annan god studiekompis var på skype. Tänkte att jag ju gärna kan dela med mig av denna irritation. Share the shit! Skrev därför några väldigt elaka meningar om mitt te-besök, hans förmåga att alltid försena sig och hans tendens att diskutera liknande teman hela tiden (vilket ju är helt oberättigat: Jag talar ju själv också om samma saker konstant. Det gör väl de flesta människor). Nåja: tebesöket ringde på dörren och hade famnen full av ekologisk ingefära, olika tesorter, multivitaminsaft, choklad och empati. "Jag har saknat dig". Jag kände ett litet dåligt samvete krypa fram i mig. Sedan såg han att jag skype-chättat med den tredje studiekompisen.. "Jag vill också säga hej", utbrast han. Han gick till datorn och klickade på det elaka chät-fönstret, Jag rusade fram till datorn, jag med, stängde av Skype och log lite pinsamt. "Du får inte läsa chatten, vi kan ju skype-ringa henne istället". Vilket vi gjorde. Och det var kul. Antar att mitt te-besök inte hann läsa så mycket... men men men. Dags att bli lite snällare så att jag får julklappar nästa år med. Och jag mitt utlimata straff: Har bihåleinflammation. Så ligger nu för andra veckan sjuk hemma :(

Skype-vänskap