fredagsirritation

Jag är jätte jätte trött på mitt jobb. Inte dock på hela jobbet i sig, utan på numret i tidsskriften jag kordinerar. För det första stjäl kordinationsarbetet massvis av min tid och smular sönder mitt sista år som studerande. För det andra stjäl det massivis av min mentala energi, eftersom jag ändå har ett visst helhetansvar. Kommunicerar med författarna, med förlaget, med tidskriftens chefredaktör. Räknar ut vad som måste lämnas in när. Lär mig att ta kontakt med "reviewers" (eftersom ju alla artiklar måste gå genom peer review förfarandet). Har traing sessions i förlagets datorsystem.

Satt mig i bibban på onsdageftermiddag och läste en text ca 3 timmar. Onsdag är dagen då jag genomgår en metamorfos och blir en fri studerande. Eller försöker genomgå, i varje fall, för jag känner mig ändå så främjad från mina unibekantas "sov till klockan 10"-kommentarer. Var underbart att kunna fördjupa sig lite, läsa i lugn och ro. Och då slog det mig att mitt studerande varit ett endaste ett slarv det senaste året, för att jag aldrig har tid att göra något ordentligt. I mitt nya projekt har jag ju bara 15 timmar, dvs två dagar, vilket leder till en ganska lämplig "Work-life-balance". Man lär sig mycket, men har tid för uni och studier. Tidsskriften får dock denna balans att stjälpa. Visst är uppgifterna intressanta, visst lär jag mig massvis. Men jag är ju ändå en ganska ung människa som hinner lära sig ett och annat om arbetslivet senare. Detta är ju faktiskt sista året jag kan ta längre pauser. Läsa bara för intressets skull. Blaah. Flydde på onsdagen alla glada och fria studerande och åt lunch med Gabi i det omoraliska Axel-Springer-mediakonsernens lunchrestaurang. Var alldeles amazing att kolla på alla välklädda businessmän och snofsjounralister, då människor på mitt jobb dyker upp i sociolog-looken med håliga skor och eländiga ylletröjor.

Nåja. Nu skall jag till Neukölln och känna mig ung, ansvarlös och somrig.