söndag 19 september 2010

tysklands äldsta stad




Medeltida stadscentrum


2000 år gammal stadsport - think about that (Trier grundades under romarnas tid. Som guiden uttryckte det "Idag är ju staden 'vid världens rumpa' (am Arsch der Welt = in the middle of nowhere), men tidigare har den fungerat som viktig kontaktpunkt)



(p.s. bilder inte tagna av erika, utan av doktorand skolans koordinator som a) var jätte trevlig b) hade en BRA kamera!

måndag 13 september 2010

livets stora frågor

Imorgon skall jag på jobbets vägar åka till staden Trier och vara tutor för en "summer school" för doktorander i network analysis. Är ganska nervös för, ja, ungefär allt. Känner mig med min lilla fjuttiga kandidat examen måttligt inkompetent (fast ja, med en kand kan man ju uppenbarligen bli VD för Nokia), och speciellt bra på "network analysis" är jag inte heller. Och hur skall man klä sig? Är jag studerande eller personal? Klär sig doktorander seriösare än poliices kand. erika? Kanske mina håliga leggings och söndriga skor måste bli hemma?? Och tänk om jag och min chef inte har några samtalsämnen under den 8-timmar långa tågresan?

söndag 12 september 2010

ein haufen von enttäuschungen

(= en hög av besvikelser)

eftersom jag är en trött och lat människa blir detta bara en kort sammanfattning-fittning av fredagen.

Jag hade hoppats på att "Berlinfestival" å ena sidan hade blivit en kompensation för att jag missade Flow detta år, och å andra sidan något ännu bättre (som jag kunnat skriva ett skrytande inlägg om). För let's face it. Hela evenemanget hade potential.
1. Artister: Fever Ray, Peaches, LCD-soundsystem, Fat Boy Slim, Robyn, 2manydjs, Adam Green o.s.v.
2. Läge: flyplatsen Tempelhof (som ju räddade Västberlin under kalla kriget, lades ner för ett-två år sedan, och för ett tag sedan öppnade som park för allmänheten)
3. Pris: 45 för en dag, 67 för två.
4. Sällskap: Laura (som var erasmus vid Humboldt för ett år sedan och nu är bäck in the business som finlands ambassad praktikant tre månader)

-Men men men... tyskar är mästare på att förvandla pärlor till svinlort: Det hela började bra.. Efter att laura et. comp och jag ätit tonfiskpasta och lyxsmörgåsar och druckit oss vackert salongberusade hoppade vi i taxin och åkte "visakortti vinkuen" mot flygplatsen. Köerna in var lååånga, men känslan av att gå genom flygplatsen (som är Europas längsta bygnad), lösa ut biljetten i check-in:en och blicka över det tomma fältet (med stadens ljus i bakgrunden) var nog ganska cool. De första konserterna löpte också smort: av LCD soundsystem hörde vi tyvärr bara tre låtar (men var trots det fint), Robyn var sjukt tuff, the Editors kanske lite tråkiga.

-Sedan började det gå åt skogen: De smarta tyskarna har uppenbarligen en förkärlek för att spärra in områden i små separata delområden med vakter och portar (exempel nummer 2: hela berlin inspärrat under folksfesten för murens fall, så att folket i slutändan aldrig nådde fram till sin fest - men kan skriva om det en annan gång..). Med denna förkärlek i högsta hugg hade festivalarrangörerna satt upp portar framför två scener på festivalområdet.

-Vilket ledde till: Då exempelvis Fever Ray spelade var "hennes" avspärrade scenområde så fullt att ingen mera rymdes in. Jag hörde alltså inte en endaste en ton. Vi bestämde oss för att se ett annat bänd. Framför detta "scenområde" fick vi köa en halv timme för att komma igenom port-kontrollen. Omkring kl. 01 var de bästa scenerna så fulla att man inte rymdes in någonstans. 02.30 gav vi upp. Enligt festivalens internetsida måste alla festivalgäster köras ut kort därefter, omkring kl. 03. Ingen såg alltså fat boy slim eller 2manydjs.

Fråga: Varför betalar man ca 50 euro för en festivaldag, då man inte får tillträde till alla scener?? Hur kan det vara så svårt att organisera en festival på ett festivalområdet som trots allt är ca 1000 gånger större än flow - ett område där det verkligen inte finns brist på tom gräsmatta. Kvällen höjdpunkt var när jag och laura klättrade över en liten port för att komma snabbare förbi allt toalett-bestyr. Den kära vakten som märkte vårt brott hotade med att anmäla oss till polisen.


Trots alla dessa hinder och misslyckanden var det konstigt nog en rolig kväll. Potentialpunkt 4 (sällskap) klarade av testet. "Pääsi jatkoon!".

Postar bilder när pappa skickat sladden. (och pappa: ditt förra brev med "du vet vad" har nog inte kommit fram.. kanske du kan försöka en gång till??")

torsdag 9 september 2010

köttets lust..

...överväldigade mig i Ikea igår.

Det hela började igår så omkring kl. 17.30. Jag borde egentligen ha gått hem efter jobbet för att skriva lite på essäer och sedan baletta mig.. men mitt parförhållande ringde och frågade ifall jag inte vill följa med till möbelhimlen. Jag kunde inte motstå frestelsen och säga nej till detta exklusiva erbjudande (för detta var nämligen de sista orden jag förväntat mig ur mitt parförhållandes mun)

Så kom det sig att vi lyckligt traskade genom sovrum, kök, badrum och barnkammare, och till slut stannade i Ikeas restaurant. Och jag hörde mig själv beställa en normal portion köttbullar med lingonsylt, och fem minuter senare mumsade jag lyckligt i mig det hela, medan jag förklarade att jag är vegetarian p.g.a. djurens situation.

måttligt illamående och lätt pruttandes fortsatte jag vägen till nedre våningen och samlade på mig (oss) två lampor, koppar, tallrikar och gud vet vad. Och små bokhyllor som ben för ett bord. Föga förvånande berättade mitt parförhållande att han aldrig tidigare byggt upp en Ikea-konstruktion, och så stod jag och skruvade och slog samman det hela 3 timmar till kl 24.00.

Slutresultatet snyggt! Och jag skulle också posta bildbevis av det hela, ifall jag inte glömt min kabel hos mamma och pappa (skickar du pappa den till mig!)

Nu känner jag mig flunsig och trött och tänker sova. För imorgon blir det "flow i berlin!":

tisdag 7 september 2010

irriterade...

att vissa saker skall vara så sabla svåra i detta land:

1) släpade mig själv och min spruckna trummhinna (fråga inte!) till öronläkaren kl. 15.30 som vi kommit överens om. Jag var, förvånande nog, punktlig, min öronläkare inte. Först satt jag en timme och väntade på att alla som kommit före mig gått in, sedan väntade jag evigt länge på få göra ett hörseltest, som måste utföras två gånger. Uppenbarligen hör jag för bra för en sprucken trummhinna. Min öronläkare gav som tur upp hoppet om att trummhinnan kommer att växa igen av sig själv och gav mig en remiss till sjukhus. Sedan rekommenderade hon några sjukhis JAG skall ringa till och be om operation.

Jag tycker inte om detta system, där man trots tidsbeställning får sitta och vänta tills halva kroppen ruttnar. Jag tycker inte om denna mängd av små privata läkarmottagningar, där man själv måste googla och bestämma vem man går till, "vem är en bra läkare"... jag tycker inte om att jag måste välja "det bästa sjukhuset" och sedan ytterligare traska iväg till min sjukförsäkring och be om ersättning. Jag tycker inte om att människor med privat sjukförsäkring får snabbare service - får hoppa över köer - ja, höjden av fräckhet är att privatpatienter ibland har egna, "finare" vänterum.

2) uppenbarligen tror vanliga tyska matbutiker att rosamundapotatis, kikärter i konsverburk, rödbeta och dill är specialvaror man måste köpa i den lilla snobbiga supermarkten bakom hörnet. Uppenbarligen är det också en oförståelig önskan att köpa potatis efter eget tycke, och inte i färdiga 2 kilos påsar. Och uppenbarligen måste man springa till särskilda syaffärer för att få tag på lite nål och tråd för att sy fast en kanpp. Tacka vet jag Stockmann!

recap

Nya gäster med gester, nya namn, skrev Bella i kommentaren till min "le comeback".. här några små bilder för att ge ett tydligare intryck!


Steffi (som jag lärt känna genom en kurs i kvalitativa metoder) och jag diskar på festivalen Fusion i juni 2010


Leona och Steffi påväg mot en konstgjord sjö på festivalområdet för att simma bort svetten


No mutta sehän on erkki (och i bakgrunden Christiane, som är Leonas boxnings-kompis)


Chilling area


the crew (med ny person Lisa, som är Leonas barndomsvän och som efter en kand i biologi äntligen fått en studieplats i medi för tandläkare, tyvärr i en mini liten stad i Bayern)


Knallröd, solbränd och trött erika efter 4 roliga dagar

söndag 5 september 2010

tre år - två år

För exakt tre år sedan (05.09.2007) åkte jag snörvlande hem från München till Helsingfors. För exakt två år sedan hoppade jag - åter snörvlande - på Air Baltic och skred mot Berlin.

Idag firade jag denna tidens gång genom att 1) vakna välmående efter en hemsk sova-bort-krabbis-lördag (jag var på fredagen på vernisage med Boris, hans trista vänner, Leona och Steffi.. Hade knappt hunnit dusha efter baletten innan jag vrålhungrig måste rusa iväg. För att inte tryckas ner av de trista vännerna, muskelvärken och hungern köpte jag och Leona en flaska skumpa från Shell. Detta ledde till ett litet "mopo-lähti-käsistä" senario, varefter erkki och boris tog taxi hem och erika lät den ljuva skumpan flyga ut ur hennes strupe rakt framför husdörren. charmant) 2) städa 3) promenera genom berlin med evilda, gnällandes för att jag är rädd för att inte få jobb i mitt drömforskningsprojekt 4) laga mat och se på Private Practice 4) städa köket (åter!) och läsa lite för uni.

Så - nu skall jag också börja blogga med mycket bilder!