att vissa saker skall vara så sabla svåra i detta land:
1) släpade mig själv och min spruckna trummhinna (fråga inte!) till öronläkaren kl. 15.30 som vi kommit överens om. Jag var, förvånande nog, punktlig, min öronläkare inte. Först satt jag en timme och väntade på att alla som kommit före mig gått in, sedan väntade jag evigt länge på få göra ett hörseltest, som måste utföras två gånger. Uppenbarligen hör jag för bra för en sprucken trummhinna. Min öronläkare gav som tur upp hoppet om att trummhinnan kommer att växa igen av sig själv och gav mig en remiss till sjukhus. Sedan rekommenderade hon några sjukhis JAG skall ringa till och be om operation.
Jag tycker inte om detta system, där man trots tidsbeställning får sitta och vänta tills halva kroppen ruttnar. Jag tycker inte om denna mängd av små privata läkarmottagningar, där man själv måste googla och bestämma vem man går till, "vem är en bra läkare"... jag tycker inte om att jag måste välja "det bästa sjukhuset" och sedan ytterligare traska iväg till min sjukförsäkring och be om ersättning. Jag tycker inte om att människor med privat sjukförsäkring får snabbare service - får hoppa över köer - ja, höjden av fräckhet är att privatpatienter ibland har egna, "finare" vänterum.
2) uppenbarligen tror vanliga tyska matbutiker att rosamundapotatis, kikärter i konsverburk, rödbeta och dill är specialvaror man måste köpa i den lilla snobbiga supermarkten bakom hörnet. Uppenbarligen är det också en oförståelig önskan att köpa potatis efter eget tycke, och inte i färdiga 2 kilos påsar. Och uppenbarligen måste man springa till särskilda syaffärer för att få tag på lite nål och tråd för att sy fast en kanpp. Tacka vet jag Stockmann!
4 kommentarer:
Nej huj med örat! Hoppas det blivit bättre/gått framåt trots det frustrerande systemet!
Huj, hoppas örat blir bättre! I Chile var det samma system med sjukvården: lokala sjukhuset såg ut som ett smutsigt ruckel, medan de privata klinikerna var helt otroliga... Då någon utan sjukförsäkring blev allvarligt sjuk och behövde opereras ordnade man bingokvällar och loppisar för att skrapa ihop pengar till denna ENA människas sjukhusvistelse. Och sjukhuset vägrade ta emot min kompis döende farmor innan familjen betalat en avsevärd summa på förhand... suck. Kul att höra hur du har det, ska försöka få ihop ett mail till dej här nån dag. Kram!:)
Nu har jag frågat efter nål och tråd i tre olika äffarer... nada! Hur syr tyskar knappar i sina blusar. HUR?? HUR??
moro muru
satan med ditt öra och sjukvården.
måst ändå vara tacksam för vår vård i finland.. (för att int tala om att här får vi ju nog köp i lösvikt potis utan att nån undrar.. o nål o tråd..:D)
Fast det nog mer går mot det privata här..eller har ja fel?
hoppas du får läkare o operationstid!
Skicka en kommentar