samat virret raikuu.. del 2

I mina mera eller mindre kvalificerade observationer av andra människors bloggar har jag märkt att följetånger i internet- och bloggvärlden är tidens melodi. Tänkte därför uppdatera min ytterst spännande serie "erikas essäer" som ju är ungefär lika medryckande som serien "erikas jobb". Eftersom kapitlet "erikas kärleksliv" konstigt nog - "against all odds" - flyter som smält smör i sommarhettan, kan det ignoreras. För vad vore denna blogg utan hederligt gnäll! Även väderleken i Berlin förtjänar ingen uppmärksamhet, för ifall jag beskriver det solsken jag sett genom fönstret under dagens lopp blir både jag och min käre far bittra, sura och inåtvända.

Både bra och dåliga nyheter: Kvalitativa metoder-docenten vägrar ge oss en extra vecka, vilket innebär att jag idag och imorgon pressar pressar pressar och lämnar in struntet en dag försenat (vilken radikal protest). Sociolgisk teori-professorn (som tycker om mig) är däremot barmhärtigare, och ger mig obergränsat med tid. Detta efter att jag författat ett tårdrypande mail om jobbjobbjobb (vilket ju inte ens var en lögn). Summa sumarum: Jag kommer högst antaligen att få skramlat ihop alla prestationer till ett vackert 30 studiepoängs paket (KELA-tanterna kan glädja sig), men med sjunkande vitsord. Aina ei voi voittaa, ei edes joka kerta.

P.S. Jag pruttade just högljutt i en tyst läsesal. Hoppsan.

samat virret raikuu..

.. varför varför varför lyckas vissa människor aldrig a) stiga upp i tid b) börja skriva på essäer i tid c) vara färdiga i tid... skall pressa fram storslagna narrativa teorier på tyska och lämna in dem inom två dagar. Haha, oh what joy! Är på nåt sätt inte alls stressad, eftersom "ei auta itku markkinoilla", bara att skriva på nu.

the vind is vänding..

.. and the våren is coming. eller kom redan. Idag skall temperaturen hoppa upp till 20 grader. hah! jag skall dock vara duktig flicka på jobbet och hjälpa till med en konferens. Har plockat fram mina gamla goda favoriter från sommaren 2006, "utrikesministeriet kläderna", svarta byxor, vit skjorta och den blåa tunna koftan som jag panik-shoppade arg som ett bi efter mitt och mikaels första gräl hösten 2005. Hela paketet spänner runt magen så det understa ruttnar, och undrar vad som hänt sedan 2006..


nyheter från badrumsfronten: Flyttade tillbaka hem efter vecka av snusk-historier om nattlivet män emellan i Berlin (uppenbarligen finns det en bar där man från övre våningen genom ett galler kan kissa ner på dem som står i första våningen.. för att inte tala om sex i barens varje hörn) och efter egen personlig upplevelse av urinvägsinfektion (som med all sannolikhet framkallades av snusk-kiss-piss-historier, min urinblåsa är sanna mina ord pryd :) ). Vårt snälla husbolag tycker dock att vi förorsakat vattenskadan genom "flera år av onormala dushvanor" ("ett badkar är inte en dushkabin", "man får inte dusha stående") och försöker tvinga oss att betala HELA renoveringen. Efter ett fyra timmars krismöte formulerade vi ett svar på deras brev. Skall idag skicka det till en jurist. Hmmmm. Får se. Har känslan av att dessa "vardagens utmaningar" i detta tyska land bara aldrig slutar. Man måste ständigt räkna med att alla myndigheter, all unipersonal och alla husbolag är just så otrevliga som de i värsta fall kan vara. Annars allt bra. Skriver ikväll efter konferensen!

just det...

för att inte denna bloggs skvaller-sektion skall bli försummad:

den eländige gelato-berlusconi-mamma-mia-Italia-ciao-tutti-glansögonprydde-magra-idiot-filosof-italienaren mailade mig och upplyste mig om att

1) han har drömt om mig
2) han har hittat en spännande kurs vid Humboldt-Universität zu Berlin (alltså vid MITT uni) som skulle understöda hans doktotsavhandling. Ifall han blir antagen är han i MIN stad från och med april
3) ifall han inte blir antagen kommer han oberoende i juni-juli och stannar tills september.

Jag tycker att detta är ganska billigt? Jag vet inte ifall (och följdaktligen vad) jag skall svara. Prutt på dig, känns mest meningsfullt.

iakttagelser

Har länge undrat varför min blogg tycker att jag skriver strunt under de märkligaste klockslagen. Klickade idag fram mig till "inställningar" och märkte att 'erikaiberlin' befinner sig i tidszonen "Stillhavet". Schön wäres (vore fint) med svett och strand. Så ljuvt är det dock inte. Boxhagener Platz var slaskigt snuskigt på morgonen, när jag traskade från Giovanni och Ivan till bageriet efter bröd och smör. Giovanni lagade american pancakes och drömde om bruch. På lopptorget såldes eländiga machu-pichu-smycken och t.o.m. turisterna såg ut att vara uttråkade. Det gråregnar i Berlin och jag har åter dragit på mig min vinterjacka och sprayat mina nya skor tre gånger för att skydda dem från fukten. När jag utför dylika handlingar känner jag mig sällsynt vuxen: att frivilligt köpa skocreme, putsa skor med specialläder-tvättmedel, polera, spraya, torka - det är väl nåt. Och utan att pappa gnäller och stönar. Köpte häromdagen mitt livs första nagelsax, efter att Evilda påpekade att mina tånaglar ser ut som om jag själv gnagat dem korta med mina tänder. Kanske är det så här i livet att de saker man köpt för surt förtjänade pengar på något sätt ändå känns mest värdefulla...

Eftersom min blogg-dagbok förvandlats till en jobb-dagbok, kan jag stolt meddela att jag efter ett sovande veckoslut för första gången i mannaminne lyckats släpa min balett-rumpa till biblioteket. Och att jag för första gången i mannaminne läser texter för studierna, inte för jobbet (har förresten imorgon min sista prov-dag på jobbet... lite nervöst, antar att jag får fortsätta, men men skall inte ropa hej innan man är över bäcken.. hur säger man det??). När jag tänker på mitt jobb känner jag mig lite stolt (dvs när jag glömmer min egen skriv-snigel-takt), detta är nog det mest krävande jag gjort i hela mitt lilla liv: Jag sammanställer för tillfället en raport för Tysklands socialministerium, där jag jämför olika länders socialpoltika riktilinjer och regler i fråga om "kvinnor, moderskap och arbete". Min text fortfarande ganska deskriptiv, men måste nästa vecka pressa fram ett par mera analytiska kategorier, och fundera på hur man bäst framställer skillnaderna mellan Tyskland, England, Frankrike och de nordiska länderna. På vårt krismöte på fredag sade min chef "Anna (i Tyskland heter jag Anna), du vet ju mest om ämnet"... Skall nästa vecka få hjälp av en av doktorandena med den komparativa delen, dvs med att skapa meningsfulla kategorier.. spännande och skrämmande.

Och när jag tänker lite längre känner jag en annan form av stolthet spira genom mig. Ett år sedan jobbade jag i den underhållande mentalanstalten "Check Point my Ass", den vidriga klädförsäljningen i shoppingcentret och sedan förstås det lustiga marknadsundersökningsföretaget, där man inte fick kissa under jobbtid. Och för fem månader sedan började mitt riktiga-Berlin liv, och då kände jag mig på nåt sätt lite ensam. Nu är allt mera än bra (knock on wood). Visst kunde min lägenhet vara lite trevligare, visst vore det trevligt att inte måsta umgås med min kära kämppis M. (som för två veckor sedan i ett "high on weed"-tillstånd överdramatiskt skrek att han inte klarar av att bo med mig för att jag inte hunnit tvätta badkaret. Förstår att det måste vara mindre trevligt att vara M. i dessa dagar: Killen blev färdig med studierna, har sökt jobb sedan november, inte riktigt nappat, sitter hemma i skitet dagarna i ända, och röker mera gräs än jag skulle rekommendera. Men att vråla och och beskylla alá "70 % av hela skitet är ditt fel och jag vill inte tala med dig om det" är kanske inte så vuxet för kommande 31 år??) och visst kunde jag utnyttja Berlins kulturutbud ännu mera, men sådär i det stora hela är det riktigt bra. Dessutom sade konstnärs-filosofen att han vill vara min pojkvän. Men det tror jag på när jag ser det. Försöker skriva mindre jobb-relaterat nästa vecka. Puss.

mellanlandning..

i la casa giovanni & ivan, där jag har ett eget vardagsrum och en ikea-soffa ett par dagar framöver (som jag dock delar med en nallebjörns-snäll-och-söt-italienare, dvs giovannis bäste vän som hälsar pa. Eftersom nattlivet i Berlin blomstrar för homosexuella män, kom han hem samtidigt som jag steg upp för jobb. Perfekt timing!) Naja, igar beställde vi hamburgare fran Burgeramt, at ostkaka och tittade pa Gossip Girls och "How I met your mothers" nyaste avsnitt (äntligen, hurra!). Inte ens hos mamma och pappa är servicen och underhallningen sahär bra, tänkte jag! Nu till jobbet, skall ater ha ett av flera "när blir vi färdiga med raporten" möte. Lite nervös! och ikväll rullskrinsko-disco, later märkvärdigt men roligt. kramkram

läppä lentää..

.. tyckte alla som jag berättat storyn för:

Det började en vecka sedan. Grannen från våning nummer två knackade på dörren och påpekade att det droppar vatten genom taket då vi dushar. Vi ringe husbolaget. chilli-grilli. Inget problem, lite tejp, lite plast, inte dusha på kaklet, låta torka. Några dagar senare kommer gubbarna åter på besök. Denna gång halva väggen borta, men chilli-grilli, mera tejp, mera försiktiga dushar, låta torka ännu mera. Inget problem. Och sedan igår: Jag kommer hem med Evilda, vi skall laga mat. Plötsligt alla väggar borta, hela golvet upprivet, lavoaren borta, tvättmaskinen i tamburen, inget badkar ingen dush, plast i hela korridoren, tandborstar över högt och lågt. I imorse: erika vaknar, dörrarna till trappan på vid gavel, män som inte talar ett språk jag förstår, iskallt. Erika åker 40 minuter till jobbet för att äntligen få kissa, riktiga aamupissat. Och min stora favorit: inte en endaste person har en endaste en gång upplyst oss om vad som händer. Lite "ta nu dagen som den kommer". Nästa vecka skall jag bo hos vänner. Giovanni och Ivan är först i turen. Sedan kanske Gaby. Jag överväger att fråga Leona, men efersom hon insisterar på att sova med fönstret öppet (ALLTID) är det nästan lika smärtsamt som att vakna hemma till borrande gubbar och inget kiss.

På jobbet stressigt. Förra veckoslutet dansandes i Berghain. Hmmhmm. diivadaa. skriver mera imorgon.