.. tyckte alla som jag berättat storyn för:
Det började en vecka sedan. Grannen från våning nummer två knackade på dörren och påpekade att det droppar vatten genom taket då vi dushar. Vi ringe husbolaget. chilli-grilli. Inget problem, lite tejp, lite plast, inte dusha på kaklet, låta torka. Några dagar senare kommer gubbarna åter på besök. Denna gång halva väggen borta, men chilli-grilli, mera tejp, mera försiktiga dushar, låta torka ännu mera. Inget problem. Och sedan igår: Jag kommer hem med Evilda, vi skall laga mat. Plötsligt alla väggar borta, hela golvet upprivet, lavoaren borta, tvättmaskinen i tamburen, inget badkar ingen dush, plast i hela korridoren, tandborstar över högt och lågt. I imorse: erika vaknar, dörrarna till trappan på vid gavel, män som inte talar ett språk jag förstår, iskallt. Erika åker 40 minuter till jobbet för att äntligen få kissa, riktiga aamupissat. Och min stora favorit: inte en endaste person har en endaste en gång upplyst oss om vad som händer. Lite "ta nu dagen som den kommer". Nästa vecka skall jag bo hos vänner. Giovanni och Ivan är först i turen. Sedan kanske Gaby. Jag överväger att fråga Leona, men efersom hon insisterar på att sova med fönstret öppet (ALLTID) är det nästan lika smärtsamt som att vakna hemma till borrande gubbar och inget kiss.
På jobbet stressigt. Förra veckoslutet dansandes i Berghain. Hmmhmm. diivadaa. skriver mera imorgon.
2 kommentarer:
Åhå! Jag tycker att det där med aamupissat nästan är värst, sicken tortyr! Trevligt att det börjats blogg igen!:)
Vanvett att det sköts om sådär, jag skulle vara förbannad! Fast visst, vad kan man göra - bäst att de får fixa det bäst de vill på sitt främmande språk så kanske ni får duscha hur ni vill sen. O hälla hur mycket vatten som helst över kakelgolv, väggar, allt. Kämpa!
Skicka en kommentar