dumm und dick

även om hela huvudet är fullsprängt med inledningar till små tankekedjor, springer livet framåt och kastar in nya mönster att grubbla över. Och så får alla de småbanala livsanalyser jag egentligen ville skriva ner ge vika för nya svallvågor. Så det så.

Efter flera kvällars småchillande hemma hos Gaby och Veronica med Nora, Erika och Gabys sympatiska studiekompis Toto, slog det mig att jag egentligen inte känner mina Berlin-homies så bra. Eftersom vi skrattar, skvallrar, babblar, analyserar märkliga män, skattar ännu mera och på alla sätt har det ganska bra ihop, har vi lyckats slingra oss förbi information som man vanligtvis vet om de personer som räknas till gruppen vänner. Gaby har exemplevis med jämna mellanrum antytt att hon inte alltid varit lika sprallig och självsäker som nu, men eftersom våra samtalsämnen hoppat vidare har jag aldrig luskat ut vad hon egentligen menade. Veronica har på sistone verkat lite hängig, sagt att hon är trött på att tänka på kärlek, och ändå suktat efter en fransman hon lämnat bakom sig i Holland. Politik diskuterade vi första gången förra veckan, och kom vuxet fram till att vi på flera plan tänker lika, andra olika. Sedan var klockan plötsligt halv tre och jag övernattade för första gången hemma hos dem. Låter som lågstadieframsteg, men var fint att tillbringa nästa morgon på tumis "prime-time" med Gaby i köket babblandes vidare. Gaby har en månad ledigt, och befinner sig förtillfället hemma hos någon indisk flicka i London som hon aldrig tidigare träffat. Efter detta skall hon åka på en privat språkkurs som hon surfat sig fram till på internet, till någon lesbisk kvinna i Turkiet. "Egentligen är jag inte särskilt förtjust i Turkiet efter att ha rest där, kära barn", sade hon. "Men till mina livsprinciper hör: Alla länder skall få en andra chans", och efter detta pladdarade hon vidare om den lilla byn i Bayern som hon kommer från, där alla hennes tidigare vänner blivit feta och gift sig.

På lördagen bjöd Nora in mig via Coca Cola till en av Berlins största och populäraste mässor - den gröna veckan. Hade förväntat mig något i form av "Maailma kylässä", med ekologi och multikulturalitet. Istället väntade mig en jätte jätte jätte mässa, där allt från hela jordbruks- och matindustrin fanns representerat. I år spelade Ryssland rollen som huvudgästland: i en enorm hall ställde de flesta ryska regioner fram det som i matväg är typiskt för dem (och sanna mina ord: väldigt lite vet jag om Ryssland, märkte jag till min häpnad - därav rubriken dum), spelade folkmusik på olika scener och sålde vodka billigt. Putin hade gästat mässan dagen innan. Georgien, några hallar längre bort, ordnade gratis skumppa-provning, delade ut super god mat, medan Holland planterat tulpaner inne och byggt upp en jätte kvarn. I en mässhall stod 100 hästar på visning, i en annan befann sig kor och lamm. Mest förvånad blev jag över att Berlins spindel- och akvariefiskförbund också var närvarande (visst ni att spindlar har åtta ögon?? Åtta ben, jo, men också ögon??). Och självklart var även hela fitnes-sektionen inträngd i ett hörn. Begick det fatala misstaget och gick med på att låta min fettprocent mätas. Och vet ni vad: jag är enligt fettprocent i kroppen överviktig, inte ens normal, utan direkt överviktig (vilket kvinnan förklarade med att jag inte sportat under julen, och att fettprocenten snabbt stiger..) men ändå!! Åt efter detta med mindre gott samvete en gönsaks-döner med Noras gamla studiekompisar i Kreuzberg. Herregööö!