henkilökohtaisen kulttuurivalistuksen aikakausi

Bra nyheter är också nyheter, ha jag lärt mig... och i denna anda är väl bra dagar också värda att knappras ner på denna blog. Läs och bli imponerade av min imponerande existens ;)

Efter måndagens stämning "allt, eller framförallt vissa personer, är så irriterande", har jag fortsatt känna en odefinierbar och oanalyserbar småsurhet pirra omkring i kroppen. Sådär som ett myggbett, som man inte kan låta bli att skrapa på. En aning om att dagarna inte riktigt känns sådär strålande, och att man retar till sig i onödan över småsaker. Vilket ju egentligen inte är så farligt, för det finns väl ingen lag som tvingar en att konstant känns livets elixir rinna genom kroppen. Nåja, förklaringen till mitt missnöje visade sig dock rinna ner precis genom kroppen, nämligen i blodbadets och Niagrafallen kvinnliga månadsform. Och efter att jag accepterat mitt öde som pms-monster och biologisk klocka har jag till och med lyckats åstadkomma nåt. Here it comes:

-studerat duktigt, även om jag tvivlar på min förnuftighet med jämna mellanrum. Finns det verkligen något politiskt och samhällsförändrande med att så intensivt sysselsätta sig med könsfrågor och skapande av sexualitet? Eller har något i min psykoanalystiska utveckling tagit ett rejält snedsteg - skulle Freud säga något kritisk om min fixation vid könsfågor och det sexuellas utformning?
-nästan avslutat mitt mediaprojekt (vilket är lite sorligt, för det var vekligen en angenäm arbetsplats med angenäma människor, som betalade en angenäm lön för angenäma arbetsuppgifter). Imorgon sista dagen.. sedan är jag åter en studerade med märkliga internetkurser, studiestöd och skitjobb i servicebranchen. BLÄÄÄÄ!
-spontanhoppat in på en utställning brevid mitt super-mediajobb, och sett WoWes (Wolfgang Weseners - http://www.wowe.it/) utställning om 25 år inom porträttfotogafi. Killen har fotograferat en hel del intressanta människor, kan jag säga. Tyckte dock inte lika mycket on hans stil som t.ex. om Corbijns. Fanns dock invid ett litet rum med fotogafier av Jerry Berndt (http://photoarts.com/pac/jbindex1.htm) som bland annt fotogaferat nätter i städer med prostituerade, ensamma människor i barer och avlägsna gator. Vackert!
-varit på premiäen till en super dokumentär om en hamn i Ukraina. Märkliga berättelser om simmande åldringar, chillande tonåringar och män som illegalt fiskar upp all den metall som under sovjettiden slängts in i bukten (och sedan säljer detta). Filmteamet berättade att de tillbringat fem år på denna ort (eftersom de inte fick finansiering till ett så abstrakt projekt, men ändå inte ville ge upp), som regissören slumpartat hittat och fotograferat. Å ena sidan lyste en sorts "good will" över det hela - också i filmteamets berättelser om sin uppskattning för de människor de filmat - å andra sidan fanns det en liten hopplöshet gömd i ungdomarnas framtidsdrömmar. I denna ort talar 90 % av invånarna ryska och årets största händelse är den ryska militärens och flottans parad genom bukten.. påminde på nåt märkligt sätt om de bilder man sett från Georgien, även om den ryska flottan i detta fall uppskattades.

nu skall jag nuti, imorgon studier, jobb i mediafirman och danstimme för mina mini-turk-arabiska flickor. Är intressant att göra exkursion till den gamla praktikplatsen, fick redan förra veckan höra en hel dos av skvaller (och tackade min lyckliga skapare för att jag inte mera måste tillbringa 11 timmar per dag i deras skitprats-djungel-kaos!)