sitter hemma och tycker synd om sig själv. Halsont, märklig muskelvärk och lite hängig känsla. Berlin gråare än grått och min lägenhet kallare än kall. Undrar varför tyskar vägrar slösa med uppvärmning. Att stiga upp på morgonen biter till i hela kroppet; att sätta rumpan på den iskalla toaletten är effektiv uppväckning i kvadrat.
Träffade Jonna och Pano-Harri med Evilda i Neu Köln på måndag kväll. "tehdään vaikka makke" (makaroonilaatikko), sade Jonna som börjat jobba på en raksa. Pano-Harri berättade att det medieföretag han editerar för förutsätter att arbetstagarna jobbar åtminstone 10 timmar övertid per vecka, utöver den alldeles normala 40 timmars arbetsveckan alltså. En normal arbetsdag är ca 12 timmar, och ifall det klagas påpekar kollegerna att de faktiskt jobbat 16 timmar dagen innan. Är på något sätt ytterst beskrivande för Tysklands arbetsmarknad. I detta land där de flesta studerande gör gratis-praktik och arbetar för 6 euro i timmen, är villkoren för de "som påriktigt jobbar" inte heller sådär avsevärt mycket bättre! Min ex-kämpis Pia har just lämnat in sin gradu i sociologi - hon jobbar på esprit.. hmmm.
Själv försöker jag förtvivlat välja några smarta kurser. Min mega-stränga förra vårens professor frågade ifall jag vill komma på en av hennes stadsforskningsseminarier denna höst. Då jag påpekade att jag redan avlagt hennes "stadsforskning för magister" tyckte hon att jag gärna kan delta doktorandgruppens teorikurs. Satt igår med dessa ambitiösä människor med känslan "I'm on the same intellectual level as everybody else in this room" (not!!), men är väl lärorikt, antar jag, hoppas jag. Dessutom måste någon vara "dummast i gruppen", kanske växer jag som människa. Uppskattade framförallt att vi skulle presentera våra egna förskningsprojekt, varpå jag svarade "nej, jag turistar bara här!". Eftersom en stor del av doktorandgruppen är utlänningar är atmosfären dock mycket varmare och ödmjukare, än med mina vanliga, dödliga självhävdande tyska studiekompisar. Nåja. nu läsa 100 sidor för mitt frivilliga forksningsdesign-seminarie. Märker att kontrasten till mitt förra vårens hum-flum är oerhörd, eftersom jag "påriktigt bryr mig"!
3 kommentarer:
Din beskrivning av det tyska arbetslivet fortsätter att förbrylla. Jag förstår ännu att studerandes arbetsvillkor inte är de allra bästa, men att ordinarie anställda skulle ha det lika illa...Tyskland är ju trots allt känt för sina starka fackförbund.
Sedan undrar jag vad det där Neu Köln är för ett ställe. I Berlin finns väl stadsdelen Neukölln, men Neu Köln - vad är det?
Enligt infon i ditt bolgginlägg har du skrivit det kl. 1:16. Den tiden tycker jag den som känner sig sjuk borde sova.
För övrigt trodde jag att du hade stavat rubriken fel. Jag trodde texten skulle handla om "Stadin Erkki"!
Henrik
Ha! När var det nu igen jag började kalla dig för Erkki. Hmmm, nångån under gymnasiet tror jag. Du lämpar dig väl både som stakin och stadin erkki för tillfället och har mina sympatier.
Samtidigt småler jag åt din fars uppmaning att sova. Tänk, om inte så länge kommer jag att sitta och läsa mina barns bloggar och påpeka att de borde gå och lägga sig i tid. Som om de a) inte skulle veta det själva (hoppas jag iallfall) och b) skulle hjälpa ett skvatt att en förälder i cyberspace viftar med pekfingret åt dem. Och ändå kommer det sannolikt att bli just så. Tur att jag än så länge har barn som läggs isäng =)
Arbetslivet där låter nog ganska häftigt. Men kanske snuttjobbare på ett mediaföretag inte riktigt kan räknas som ordinarie personal (fast där kanske inte finns någon annan "ordinarie personal" heller). Och kanske de inte direkt omfattas av fackföreningarnas påverkan. Det är väl just den nya snuttarbetande frilansarens problem. Behövs kanske nya synsätt och metoder från fackföreningarnas håll... Hur är det då månne inom univärlden? Har du några erfarenheter därifrån?
Efter alla dessa galenskapshistorier om arbetslivet i Tyskland väntar jag med allra största iver på dagen då du förmedlar den Första Positiva Arbetsplatsupplevelsen du hör om! I önskemålet ingår följande element: 1)att övertid knappt existerar, 2) att arbetsplatsens öfverhuvud inte är ett manipulativt rumphål samt, 3) att kollegerna satsar mer på att stöda varandra än tävla.
Inte för att min bild är att livet i Berlin skulle suga. Trots den sparsamma inställningen till värme i hemmet verkar pulsen och möjligheterna mer mångsidiga än här!
Skicka en kommentar