... en vecka, två dagar Berlin. Regn, hård vind. Knappt sol alls. Självklart känner jag igen staden jag jag åkte iväg från med gråten i halsen i slutet av juli. "jag vill stanna här förevigt", kommer jag ihåg att jag tänkte. Samtidigt känns det annorlunda. För visst förändras uppfattningen tidigare erfarenheter efter varje ny upplevelse. Och efter 2,5 fina månader i Helsingfors ser jag Berlin med ny-gamla ögon. Å ena sidan känslan av att vara i en storstad med obegränsat liv, kultur, orginella varelser, å andra sidan mängden av märkvärdiga, borttappade människor som inte sett en dush på åratal. Måste knappt gå ut genom dörren för att mötas av uteliggare, galningar, måttligt shaskiga alkisar.. och då måste man komma ihåg att jag bor i "de bättre kvarteren". Känns konstigt efter bomulls-Helsingfors att se dessa tragiska människoöden.
Och sedan en ny seriöshet: Har alltid tänkt att det tyska uni-systemets brister inte berör mig, har kännt en liten gnutta sympati för mina tyska uni-kompisar, men konstaterat att "allt som tur alltid är mycket bättre i Norden". Det är t.ex. svårt att få handledning till gradun, det vill säga någon som överhuvudtaget går med på att "officiellt handleda dig". Och även om nivån på undervisningen inte är så spektakulär, är kraven på vad man skall prestera höga. Samtidigt är det ganska kul att se många av mina förra vårens uni-kompisar, självklart främst Leona, men även många andra som jag tycker verkar riktigt trevliga. "Underbart att se dig", har jag hört av människor jag knappt talade med förra våren. Antar att det är min finska accent som "does the trick", för den upffattast alltid "som sååå liten och söt". Hmm. Och tanken "Jag studerar i Berlin på tyska" får mig också att le stolt! Har försökt välja "vuxna och förnuftiga kurser", i stil med den tyska sociologins klassiker i orginal, och två metodologi-kurser. Ifall jag får bra vitsord i dem kan jag söka nästa år till "berlin graduate school of social sciences", det vill säga till förberedande program för doktorsavhandling... Vore coolt, men får nu se.
Fick min första "lite hemma" känsla förra veckan när jag träffade Giovanni och hans pojkvän Ivan. Pålitliga människor. Också Nora, som var praktikant i Berlin för CocaCola förra hösten, hälsade på denna vecka. Bodde hos Gabi och Veronica. Även om Gabi och Veronika visst varit "the people" för mig förra året, märkte jag chockat efter en veckas intensivt umgänge att de är mycket mera höger-konservativa än jag insett. Veronica tyckte till exempel att jag kostar den tyska staten mycket pengar i och med att jag studerar här, och att det är en "felinvestering" ifall jag "tar min kunskap" och åker tillbaka hem. Va?????
Nu måste jag till uni, och sedan långsamt börja söka jobb! men det får vänta till nästa vecka. skriver mera snart!
3 kommentarer:
Välkommen tillbaka till Centraleuropa!! Jag hade ingen aning att du varit i Finland under sommaren...! Lycka till med studierna, det kommer säkert att bli en lärorik utmaning! Att studera pâ ett främmande sprâk kan vara tufft ibland men det är värt allt arbete! Den där tanken att kosta samhället pengar har jag ocksâ stött pâ, men i motsatt riktning: jag anser själv att jag lite lurar och bedrar FPA när jag lyfter gladeligen finsk studiestöd för femte âret utan att ha nân som helst avsikt att hämta de kunskaper jag fâtt här till Finland... tala om felinvestering av statliga medel!! Haha! Ha ett fint veckoslut!!
Hej! Intressant att höra om alla studie - och livssvängar där borta! Kul med trogna Giovanni och Ivan, bra att dom finns. Hoppas dina nya studiepals också är ok. Hur har kurserna verkat hittills? Klarar du av att bo i gamla lägenheten ännu eller tänker du söka nytt?
Idag har jag LEDIG lördag och skall tillbringa den med att läsa på tenter för nästa vecka...hurra! Men känns ganska skönt att inte ha mer program än så ibland.
Många kramar!Ska absolut försöka hälsa på där under våren sen :)
PS:
Tänker inte ens börja med att kommentera Veronicas inlägg. Komiskt...
Det är precis samma tänkesätt man stöter på här om att SLÖSA FINSKA STATENS PENGAR på UTLÄNNINGAR som genast flyr hem efter avlagd examen. Men visst får man perspektiv när man hör folk säga sådant, och verkligen mena det?
Skicka en kommentar