dagens utmaning

Jag tycker det är så roligt då tyskar berömmer mig för min goda engelska (som ju nog inte är så imponerande i nordiska mått). Till exempel på min före detta arbetsplats som klädförsäljningstant för märket "fula kläder i kvadrat", tyckte mina kolleger att det var tufft att jag kunde sälja jeans "auf Englisch". Och då måste man säga att de ju inte största allmänhet var så begeistrade av mig ("Erika, nu var plastpåsen fel väg igen!"). En gång frågade klädaffärens största hagga Jenny om jag kan sjunga med i de englska Beyonce-låtarna som spelades i radion i vår butik. "Wow, du förstår ju vad hon sjunger!", utbrast hon.
Idag - då uni åter satt igång och jag fick träffa mina märkliga studiekompisar samt ett gäng ÄNNU märkligare master-gulisar - var detta med engelskan högt på tapeten. I min "teori-kurs" betonade docenten att detta ju är en svår teoretisk kurs. Svår literatur. "Och sen är TYVÄRR DET MESTA PÅ ENGELSKA. Alltså, jag försökte ju nog hitta alla tyska översättningar, men i flera texter gick det inte. Att typ tre av fem texter kan vara på engelska. Man skall alltså vara säker att man klarar av detta innan man anmäler sig".
Så tittade mina studiekompisar på mig och sade "ni är ju så bra på engelska där i Skandinavien" (för Norden har ju ingen hört något om). De fortsatte "alltså jag förstår när jag läser, men jag kan nog inte säga nåt". Till och med på jobbet blev en av mina smartaste och självsäkraste kolleger alldeles ställd när hon skulle presentera sin doktorsavhandling på engelska - detta i ett engelskt program hon sökt till. De flesta kände också stort medlidande med henne "Oj, stackars du, presentera på engelska". Och ja tänkte.. Hmm... you did not see that coming??

Att jag pratar tyska är dock självklart. "Det lär man ju sig". Sådana hälsningar från ett grått och regnigt berlin.

Lite sommarbilder i regnet. Leona får en födiskaka i augisti; jag och finska Laura fiilistelee till Robyn under Berlin-festival.