Hur är det söndag, sedan blinkar man och plötsligt är det torsdag? Vart försvinner dessa dagar?
På jobbet funderar vi i vilken form vi skall publicera våra forskningsresultat. Sitter och läser olika tidskrifter (typ European Societies - där bland annat Luis Wacquant (Bourdieus elev, nu professor i Berkley) och Risto Alapuro är i "editorial board... en av europas bästa tidskrifter!) och kollar ur vilken synvinkel liknande frågor blivit publicerade. För man kan ju liksom inte skicka in en artikel med precis samma resultat som någon just skrivit om ett halvt år tidigare. Spännande indeed. Men också ganska krävande. Några gånger har jag till och med samlat mitt mod och knackat på utbildningskvinnans dörr. Hjärtat uppe i 140. Förberett några lättsamma meningar på tyska som jag kunde inleda diskussionen med, även om jag känt att giljotinen gungar ovanför mitt huvud. Förstås har hon inte varit på plats. Det var ju klart som korvspad.
Har dock insett att det inte är hela världen ifall jag inte får nåt jobb. För tillfället knapprar jag med låg koncentration och ingen inspiration på mina unigrejer, för att jobbet tar upp hela halvan av min tid.
Var på måndag kväll hemma hos Jonna och Pano-Harri i Neukölln, har inte sett dem ordentligt på ett år. Ett år! Man undrar verkligen vart tiden försvinner. Tycker så om denna stadsdel med allt liv. Igår på te hos Steffi i Friedrichshain. Alldeles annan stämning. Det roliga i Berlin är att varje stadsdel verkligen är som en egen stad. Men mera om det senare. Nu till uni och prutta på min tråkiga existens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar