erikaiparis

efter många om och men lyckades jag på tisdag morgon äntligen dumpa ner i Paris... egentligen skulle jag glida genom luften bort från gråa och fula berlin redan en dag tidigare, men mitt flyg uteföll på grund av det "fruktansvärda" vädret - landningsbanan i Paris hade frusit, vilket innebar att inga flyg kunde anlända på måndag. Är alltid lika spännande att märka hur förvirrade dessa kontinentaleuropeer blir av några minusgrader. Ifall Finland vore lika dysfunktionellt vid kyla skulle vi nog aldrig ha lyckats toppa PISA-studien (PISA-gewinner auf deutsch), och då kära läsare, skulle mina coolhetspoäng nog ha sjunkit alldeles rejält. Upprepade är de gånger då jag lyckas höja min personliga karma genom att skryta med mitt lands utbildningsframgångar. En stor party-hit är det speciellt i barer, ifall jag inte på något annat sätt lyckas förmedla min smartare sida (är svårt ibland). Och senast under min lägenhetsintervju för två veckor sedan var det ett vinnande koncept, då jag i söndagströtthet inte kom på något smartare att berätta om mig själv (fruktansvärda dessa "castings" för att få en lägenhet - hemskt att bevisa hur underbart fin man som människa är). Nåja, nu tillbaka till Paris.

Kom egentligen till kärlekens huvustad för att trösta en kärleksbesviken Camille, men har mest strosat omkring för mig själv över den vackra floden, genom de stora boulevarderna. Och kommit fram till att jag egentligen inte alls är så tvångs-social som jag trott. En bra insikt. Beundrat konst i D'orsay och Pompidou, och tänkt att jag med all denna "tid för att tänka"-tiden, kanske tidvis kunde tänka på något smart. Jag har länge undrat vad folk egentligen brukar fundera över när de är för sig själva - är det smarta insikter som rullar genom tankarna, fantasier om världar och tider som inte är, dagdrömmar eller alldeles vanliga vardagstankar. Under min tretimmars promenad idag fastnade mina funderingar kring skillnader mellan Berlin och Paris. Trots att jag snurrat omkring i flö-flö-flös huvudstad tre gånger tidigare, känns staden mot fem månader Berlin väldigt annorlunda. Som om teorier om kontextbundenhet och hermeneutik fått sitt empiriska bevis nu. Utan att gå in på större dramatiska beskrivningar (man vill ju inte tråka ut de få finlandssvenska själar som förhoppningsvis fortfarande orkar följa mina strapatser) några s-iaktagelser: Paris är större, snyggare, skönare, (mera) skrämmande, shopping-uppmuntrande, skriver (mera senare). Sedan har jag sysselsatt mig med att analysera folks klädsstil - trots att jag flytt Fashion-week i Berlin (men missar inledningen till filmfestivalen berlinalen) kan man ju inte trotsa sitt inre tvång till medveten och analytisk ytlighet :)

Camille skall åka på praktik till Southhampton nästa vecka och förbereder diverse dittan och dattan som skall fixas och förberedas inför avfärden. Dessutom har hon haft problem med sin mage, och fick igår efter ett läkarbesök veta att det inte alls enbart är neurotisk hysteria, utan också något snäppet värre. Testresultaten kommer imorgon. Sedan får man se. Stämningen mellan oss bättre än i Berlin - vilket i sig inte är en stor prestation - men det känns som om vår München-prime-time-vänskap åter blomstrar. Och visst har vi sysselsatt oss med traditionell läkekonst mot ett brustet hjärta: Belle and Sebastian, St. Vincent, Beirut (pappa, kolla Beirut på Myspace eller Youtube - du skulle tycka om), Feist.. Ja-ja. Vet inte riktigt vad man skall säga i dylika situationer. Vara ärlig (jag tyckte att din pojkvän var fulare, dummare och okulturellare än du - förstår inte att du inte lämnade honom först)? nja, har främst ägnat mig åt diplomatiskt nickande. Puss på alla hemma