jag existerar ännu

Knappt hann jag återhämta mig från Paris skönhet - där evigt praktfulla boulevarder och vykorts romantiska gränder bildar en märklig kontrast mot den aggressiva stämningen i metron i gränsområdena - innan Berlinalen sparkade igång ordentligt här. Då jag prisade det soligt vackra i Paris och hånskrattade åt den grådaskiga DDR-skönheten i Berlin; då jag beundrade de väldiga människomassorna som flöt genom Paris gator och kallade Berlin en småstad, sade Camille att Paris är roligt, visst, ifall man råkar vara rik. I andra fall är det svårt att njuta av allt staden kan erbjuda. Stämmer kanske?

I varje fall har en liten ny lyx-dimension även gjort sig synligare i Berlin, där Fashion week fått sällskap av Berlinalen. Varje dag kan man i alldeles seriösa dagstidningar läsa vilka kändisar gjort entré i staden (igår Demi Moore och hennes lilla Ashton - första sidans nyhet: såg väldigt förälskade ut - förra veckan Leonardo som festade vilt). Även jag gjorde min lilla kultur-entré igår med Nora, då vi såg Demi Moores nyaste film Happy Tears, som även tar del i själva tävlingen om högsta priset (det visas ju en hel massa filmer som inte valts ut till tävlingen - detta var nog defacto en välgjord och intressant film, även om jag inte tror att den kommer att vinna). Kändes festlit att träda över den röda mattan i mina opraktiska vita, herrskor (som jag verkligen inte hade råd med..) i en gammal teater. Hela bygnaden glittrade, vilket kändes som en liten belöning, eftersom det är knepigare att få tag på biljetter - mödan värt.

Evilda njuter dock av den högsta kändis-faktorn här. Eftersom hon jobbar i nattklubben på Tysklands finaste hotell ser hon en hel del av alla efterfester. Igår serverade hon t.ex. en drink åt kära Ashton, ikväll skall hon stå i baren i galafestens vip-lounge. Kanske Demi Moore snurrar ett varv där hon med!