utvärdering

Efter fem intensiva dagar på "Summer School" för network analysis kom jag trött, utmattad och snäppet klokare tillbaka till hösten i Berlin. Mycket utrymme för paus finns inte, eftersom forskningsprojektet jag jobbar för ordnar en två dagars kongress nästa vecka. På måndag och tisdag kommer jag högst antagligen att klippa och klistra - d.v.s. packa ihop mappar för deltagarna - och under själva tillställningen på onsdag och torsdag springa omkring med namnlistor och mikrofoner (eikä siinä vielä kaikki: jag skall klä mig representativt för Tysklands familjeminister, 33-åriga konservativa Christina Schröder, som ärar konferensen med sin närvaro och ett litet tal). Jag kommer dock inte att tänka stora akademiska tankar, vilket är bättre än bra, eftersom förra veckan sprängde alla mina behov intelligent kommunikation.

Slutet gott, allting gott, kunde man väl sammanfattande konstatera. Men visst fanns det stunder förra veckan då jag kände mig inkompetent, oerfaren, "utan ett eget spännande forskningsprojekt jag konstant kan tala om" och ovetande om SPSS alla specialfunktioner. Eftersom doktoranderna redan hade umgåtts två dagar med varandra innan jag och min chef dök upp, tog det ett tag innan jag fick fotfäste i gruppen. Att balansera mellan "jobb umgänge med min chef" och "chilla med doktorandera" var stundvis också krävande. Jag och min chef åt morgonmål tillsammans, promenerade en halv timme till universitetet tillsammans (vilket var ett sjukhus med långa korridorer från 1950-talet som låg mitt på en åker ett stycke utanför staden... såååå fult!), åt lunch tillsammans, åkte till kvällsprogrammet tillsammans, åkte hem från kvällsprogrammet tillsammans, sade god natt och sedan började hela faderullan nästa morgon. En kväll följde jag till och med med henne på "några glas vin med en gammal kollega som nu fått en tjänst vid universitetet i Trier". Vilket faktiskt var jätte trevligt, "kivakivakiva" (även om jag kände mig snäppet malplacerad). Och nu är ju saken som så att jag tycker att min chef är en ytterst kompetent, vänlig, intressant och öppen människa - men det oaktat är vårt förhållande ändå präglat av jobb-sammanhang. Och så har jag ju ett visst intresse av att bli anställd i hennes nya projekt från och med januari.. så "tosi rela" var detta vänliga och givande umgänge ändå inte :)

Summa sumarum: märkte att jag fortfarande är ganska bra på spss och att jag tycker om att räkna. Fick en måttligt bra idé för min kommande gradu. Blev ytterst inspirerad av att få jobba med egen forksning. Lärde mig MASSVIS dels om network analysis, dels om forskningsprocesser i största allmänhet. Stötte på en hel del trevliga människor. Märkte att doktorander inte bits, att man kan ha ytterst bra diskussioner om dittan och dattan, men att man också behöver människor som inte pratar om forskning och samhällsproblem konstant. Och framförallt: Fick tillbaka mitt forsknings.met-självförtroende tillbaka. Hade nästan lust att skicka Christian Starck ett tack-kort för de grunder jag inte förstått att jag hade!

P.S. Detta är en BRA bild av universitetet:
http://de.academic.ru/pictures/dewiki/117/uni_trier_campus_2.jpg