Sitter på jobbet och försöker sysselsätta mig, ännu två timmar kvar. Dagens främsta "Tarralandia"-insikt består av det faktum att man studera språkteknologi. Låter fint och lite coolt, tycker jag. Hade en kompis i München som studerade fonetik med teknisk inriktning. Då han berättade om sin gradu (på tyska) förstod jag det handlade om ljud man kan mäta. Sedan sade min förståelse tack och hej. Lärde mig dock häromdan av en jobbkompis som studerar logopedi att konsonanten k endast kan uppfattas av örat i samband med en vokal. Enbart k låter som tystnad - hur tufft är inte det!
Den nyaste vändningen i universitetets foajé inträffar då en gammal danskompis traskar in med en mage färdig för förlossning i november. Har varit gift i tre år, berättar hon. I dansen, där jag sett henne i strumpbyxor tre gånger i veckan i närmare 10 års tid, kallades hon karkki-anna.
Märklig dag. Trött efter gådagens "art goes kapakka/kuorojen kierros". Det hela är nog en super idé (nördkoristen inne i mig blomstrar till), blev själv mera än glad när oskar, jonna och anna stod skrattande i publiken.
Urk burk. ångest över att skriva. Tycker jag låter fåning.. som en fjant som leker intellektuell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar