skrivpaus

inget ord från trötta erika på en hel vecka. detta är höstterminens sista vecka, vilket innebär att massvis massvis måste lämnas in. Har skrivit konstant och tvingat stackars Leona, Steffi, Boris och Gabi att korrigera mina grejer mitt i natten. Tre gånger under de senaste dagarna. Min pappa brukar alltid säga att hela världen måste lida med mig när jag uni-stressar. Uppenbarligen har jag tagit denna egenskap med mig till Tyskland.

Å ena sidan är fördelen med att skriva på ett främmande språk att man bara säger det absolut nödvändiga. Enklare meningar, mindre fumlande med galanta uttryck. Resultatet blir liksom mera "straight forward", vilket i en akademisk kontext kan vara fördelaktigt för läsaren. Å andra sidan är det irriterande att ha ett så begränsat antal meningar man kan skriva. Huvudsats. Huvudsats+bisats. Bisats+huvudsats. Slut. Och så är det frustrerande att vara så beroende av andra... jag kan nämligen aldrig lämna in något förrän det blivit språkgranskat (i vissa av mina kurser står det uttryckligen att man får sämre vitsord för språk- och stavfel).

Firade min lilla slutspurt med att gå på "Flint-Vernisage" igår. Leonas forskningkurs undersökte städer som krymper (klassisk stad-land problematik som ju också är aktuell i Finland) och åkte till Flint (Michigan, Michael Moores hometown) eftersom staden är ett av de hårdaste exemplen för plötslig "shrinking". Då General Motors flyttade sina fabriker från Flint drabbades staden av extrem arbetslöshet, varpå de en stor andel av befolkningen flyttade bort.

Efter det sprang jag med några nya nätverks-studiekompisar på glamurösa berlinale, som ju förgyllar staden ända till söndag. Hela Potsdamer Platz är en endaste en "red carpet", vilket på något sätt är lite fånigt och ytterst konstgjort. Trots att Potsdamer Platz varit ett livligt centrum före kriget, är det ju nu ungefär världens fulaste samling av minimala "skyskrapor". Nu måste jag på jobb. men skriver senare mera!