Idag lämnade jag in min uppsats. Den var usel, men färdig. Det stör mig lite att min text är så oanalytisk och dum, för efter ett år i som forsk. ass i ett projekt om arbetsmarknad, familj och kvinnor vet jag ju massvis om "work-life balance. Nå, jag har lärt mig en läxa. MAN SKALL INTE TRO ATT DET ÄR ROLIGARE ATT SKRIVA NÄSTA VECKA. för det är det inte. och plötsligt är "Wintersemester" (höstterminen) över och man sitter där med sina ofärdiga, ruttna kvarlevor från den föregående "Sommersemester" (vårterminen).
Skulle fira det hela genom att gå hem och förbereda ett av mina TVÅ föredrag, som jag måste hålla på torsdag. Har inte läst ett ord, så vi lever i spännande tider :)Babblade dock med ett par studiekompisar i bibban om en teorikurs i relational sociologi. En stor skillnad mellan studenter i Finland och Tyskland är defintivt sättet att tala om studierna. Sociologistuderande i Tyskland (och nu har jag ju erfarenhet från både syd (münchen) och nord (Berlin), öst och väst) känner ett behov av att uttrycka sitt engagemang, högt och ofta. Även om mina finska studiekompisar är intresserade av sina huvudämnen, känner jag få som vill tala om metoder och teorier konstant. Med tanke på jag studerar samhällsvetenskaper är det intressant hur lite vi talar om samhället i sig, och hur mycket om olika forskningproblem. På jobbet är det dock tvärtom. På pauserna talar vi främst om aktuella händelser, filmer, TV-serier (i dessa diskussioner är jag definitvt en expert :), planer för veckoslutet. Dessutom berättar vissa kollegor gärna om sina barns kärleksliv i stil med "hon var ju min sons första sexualpartner, men nu har hon varit otrogen mot honom". I dessa stunder blir jag alltid lite orolig över vad mina föräldrar talat om under sina kaffepauser... "Min 18-åriga dotter blev lämnad av sin pojkvän och sprang mitt i natten (typ klockan 3) genom skogsnår i Esbo och ringde gårtande till sin pappa som kom med bilen" kunde ju ha varit ett spännande bidrag för sju år sedan...
P.S. Märkte just att vår 1980-tals diskmaskin heter "Lady Plus". Det om något är ett tecken på vem som skall sökta disken.
7 kommentarer:
hahahaa det mycket sant. ingen av mina samhällsstuderande kompisar talar så hemskt mycket om dom gtejerna(vilket jag nog egentligen bara är tacksam för) plant krausgrejen är helt jees. int huippu men jees. det int svårt att sätta in videon. du koppsar embed html linken tror jag. prova alla dom, när du höägerklickar.. typ. månne int du hittar fram.. eller kasnke jesper är en ännu bättre nörd än jag?men testa.. men de är int svårt. kiva diskmaskin ni har!:D
å jesus jo, din pappa har nog ställt upp för dej..:)
Du behöver inte vara orolig: "18-årig gråtande flicka i Esboskogarna" eller "knokan på sned" -historier har inte återgetts i kafferum och korridorer! Man vill ju liksom hålla en viss stil på vad man talar om...
Allison Krauss & Robert Plant -skivan har jag haft på min MP3-spelare i snart två år. Lånade den en gång från bibban och laddade ner den. Jo, ganska bra, faktiskt. Killing the Blues kanske den mest minnesvärda låten. Och jag minns att du också lyssnat på någon låt från skivan - men det har du tydligen glömt.
Knokan på sned! DET minns vi alla ;)
och det vill vi alla påminna stackars erika om hela tiden. "Hej det Jonna, erika mår inte så bra" är en klassiker hemma hos oss :)
jooo Ida, jag försökte. Men det gör ingen ingen ingen ting när jag trycker på embed.
KNOKAN PÅ SNED!JA VILL HÖRA!HAR JAG HÖRT?MEN GLÖMT?VAD ÄR GREJEN ME HEJ DET ÄR JONNA, ERIKA MÅR INT SÅ BRA???VAVAVA? JA VILL VETA A L L T !!!!
Haha, Lady Plus =)
Skicka en kommentar