det där arbetslivet

efter att jag slutat min karriär i Tysklands lågavlönade service-sektor med bittert ljuva minnen av galna chefer och märkliga uppgifter glömde jag snabbt bort hur konstigt arbetslivet i Tyskland (eller kanske överlag?) kan vara. På forskningscentret där jag jobbar nu är vi ju alla vänligt leende och snälla mot varandra, åtminstone största delen av tiden. Jag har 27 semesterdagar under året (med lön!), får bestämma om mina arbetstider väldigt fritt och upplever att jag får mycket stöd av mina kolleger. Höll därför på att falla av stolen av skratt, då Giovanni och jag satt på Boris vernisage på lördag i ett märkligt galleri i Friedrichshain (=fallfärdig industribyggnad med ateljer) och skvallrade om livet. Giovanni har efter ett dramatiskt halvår börjat jobba på ett känt berliniskt företag som designar relativt snygga och mycket dyra glasögon och solglasögon. Förra veckan blev han utskälld av sin chef för att han kommer för tidigt på jobbet (en halv timme tidigare) - enligt kvinnan visar han ingen respekt mot hennes arbetstidsplanerning. Dessutom inleder hela företaget den nya veckan med gemensam körövning. Varje måndag klockan 9 samlas alla anställda (ofrivilligt) och värmer upp rösten, varpå de fortsätter med sin repertoar.. som för tillfället består av Lollipop :) LOL!

På fredagen gick jag på det amerikanske företaget Audible's "Friends and Family" sommarfest i Mitte (ett av världens största ljudboksförlag som har en avdelning i Tyskland). Det hela var just så amerikanst som man bara kan tänka sig: rymliga lokaler, stort kök fullt med saft, cola, mineralvatten, frukter, fryspizza och dittan och dattan för de anställda. På terassen i sjunde våningen med utsikt över Berlin grillades det och blandades drinkar. Jag satt och babblade med en av de anställda som berättade att han egentligen studerat i Tysklands polisakademi, men under det sista året märkt att det inte är något för honom. Därför hade killen med flit blivit underkänd i sluttenterna. I Tyskland är det nämligen så att en statlig utbildning som ger "myndighetsbehörighet" förpliktigar studenten att jobba inom branchen i åtmistone 7 år. Ifall man inte gör detta blir man skyldig staten en stor summa pengar - man måste betala sin utbildning tillbaka. Polisakademin gissade att killen svarat fel på frågorna med flit, tog ärendet inför rätten och killen är nu skyldig den tyska staten 20 000 euro.. Tänk på det ni!

Jag har blivit alldeles frälst av det danska bandet Efterklang och av Agnus&Julia Stone. Är skönt motvikt mot elektron och technon som dånar överallt i Berlin.