obehag

Medan förra veckoslutet kändes som en lång sommarfest - då vi firade att det äntligen blivit sommarpaus från universitetet* och jag återfann min berlin-förälskelse - har detta veckoslut varit dystert och lugnt. Det har regnat regnat regnat och varit ruskigt, vilket på sätt och vis återspeglat min stämning efter händelserna i Norge. Ofattbart, obehagligt, sjukt, säger de flesta. Låter på nåt sätt så banalt, men vad skall man annat säga?

*(obs! universitetets sommarpausen börjar i slutet av juli - you gotta love the German system)

Fredagen var min "studiedag" - i Tyskland skall man nämligen inte tro att sommarpaus betyder lov, snarare är det "tid då den stackars studerade måste pressa fram uppsats efter uppsats". Jag bestämde mig för att jobba hemma. Eftersom Boris ofta har TV:n i bakgrunden hörde jag att det exploderat i centrum av Oslo. En död, hette det. Sedan gick jag på danslektion och lagade mat och tänkte inte särledes mycket på saken. Ja, först på kvällen då Lina och jag gick på ett glas vin i Prenzlauer Berg blev jag påmind om Norge. "Så obehagligt", sade Lina. "Mmmm... har flera än en dött av bomben?", frågade jag. Och då började Lina tala om ungdomar, sommarläger, låtsas-polis och tio döda. Nästa morgon, då Boris och jag åkte iväg till Hamburg för att hämta ett par av Boris konstverk som stått en månad i ett galleri, upplyste bilradion oss om vidden av händelsen. Det var inte 10 ungdomar som dött, utan närmare 90. Fick en textare av Lina. Kändes, ja, just ofattbart, obehagligt och sjukt. Undrar hur detta kommer att förändra och påverka samhällsdebatten.

Här Hamburg bilder. Detta var ju mitt tredje besök i denna "hippa" nordtyska stad. Hamburg är nämligen pop. Att vara uppvuxen i Hamburg är nästan lika tufft som att komma från Berlin, eftersom Hamburg är Tysklands enda alternativ till Berlin. Tycker alltså flera tyskar. Ifall man inte får jobb i Tysklands enda metropol, är ju Hamburg alldeles ok. Och så heter det att Tysklands bästa indiepop kommer från Hamburg. Och mode.

Hamnen - Hamburgs stora, om inte största, sevärdhet. Jag har länge trott att Hamburg ligger vid havet, men så är det ju inte (dumma jag!), utan vid floden Elbes mynning.

Boris - som aldrig tidigare varit vid Östersjön - var alldeles tagen av vattnet och vinden. Jag påpekade att Helsingfors ju faktiskt ligger vid havet och att utsikten faktiskt är mycket mycket vackrare. Och allt överlag bättre än i Tyskland.

Uppenbarligen spelar hamnen en så viktig roll att man gärna förevigar sina stora dagar med den i bakgrunden. Bruden svor dock över att vinden var så stark och duggregnet så irriterande. "Min makeup och min frisyr, men låt gå då", hörde jag henne säga.

Då fotograferandet pågick som bäst åkte en båt glada tyska turister förbi och skrek "hurraaaa.... hurraaa.. grattis... klä av er, klä av er!" (Underlig kommentar). Tyska turister är ett fenom. De turistar gärna överallt i världen, och även om man bor i Tyskland slipper man dem inte, framför allt inte i Berlin. Där ser man dem i sina vandringssandaler (tyskar uppskattar praktiska arrangemang) med en stor kamera i högsta hugg (de är ju billigare i Tyskland), köandes framför en kiosk med "Curry Wurst". Mums.

Jag har så komplex för min megalomaniskt stora haka att jag gärna gömmer mig bakom Boris, som däremot har sällsynt lite haka.

Småsöta gator i Hamburg. Men av dem har man ju så att det understa ruttnar i denna huvudstad.

Cafee-paus med en misstänksam man. Varje cafe på hela datan serverade "Vanillentörtchen", dvs en liten pastee med vanjecreme i sig. Undrar vad det är för grej?

Rådhuset i stadens äldre del. Detta pampiga och vackra saknar jag ibland i Berlin, måste jag medge!

Och se, Erkki har också blivit en tysk turist, som hellre klär sig i en vattentät vindjacka och praktiska sneakers, än i stilig blazer i denna småsnobbiga nordtyska "vinnarstad". Dessutom har Erkki en stoor kamera! Jackan har jag ärvt av Leona, som trots tappra försök är just så tysk en tysk bara kan vara. Leona har fått smeknamnet "Mutti" av sina vänner på grund av sitt inre behov av att organisera, planera och vara praktisk i vått och torrt. Ibland älskar jag henne för det (t.ex. då hon kom med bil till flygfältet efter mina 10 "extra" kilogram, som jag annars varit tvungen att betala 300 euro för. Och jag älskade henne lite till, då det kom fram att hon tvättat alla mina smutsiga underkläder, som utgjorde den största delen av dessa extra kilo.). Ibland gör det mig galen, för att jag känner mig som ett litet, inkompetent barn.