besvikelsernas besvikelse, pettymysten pettymys.. vad fan!?! Vem hade tänkt att Japan skulle vinna Sverige med sådan brillians och överlägsenhet? Jag hade ju faktiskt hoppats på att se Sverige i finalen. Då skulle väl Norden fått ytterligare några extra poäng för jämlikhet. Hah!
Lika besviken blir man på denna fotbollsnation som förvisso fyller stadion i Frankfurt för matcherna, men inte skapar VM-stämning på gatorna. I jämförelse med förra sommaren - då man t.o.m. ändrade på kursernas tider för alla skulle se på fotboll - märker man knappt att det är världsmästarskap. På jobbet talade några kolleger om kvällens matcher (fast de är lesbiska ;) ), men själv fick jag inte en halv kompis att se på matchen med mig. "Ah nä, skall du se på det? På grund av Sverige? Skall vi dricka vin imorgon", frågade Gabi. Steffi kunde inte heller - hon skulle ju laga mat. Och då sprang vi förra sommaren runt halv Berlin en timme före matcherna börjat - bara för att hitta en sittplats i någon bar.
Men märkte ni? För första gången hörde man hur spelarna skrek till varandra på planen! Var det på grund av att kvinnoröster är högre, eller att kvinnor skriker mera, eller för att publiken var tystare?
Imorgon har jag "hel uni-dag", första för denna vecka.. har annars sprungit på jobb efter varje seminarie :( Å ena sidan är jag nog mycket piggare av ljuset, å andra sidan är det så skönt att sitta i parker att jag knappt kan tvinga mig själv av göra något extra. Krams krams
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar