the boy is back in town...

.... syskonbesök med vädret på solsidan... Även om Berlins charm fungerar i alla väder (nja, det är inte riktigt sant), gör en liten värmebölja det hela ännu mera spännande. Och då är det spännande påriktigt :) Detta är ju Oskars fjärde besök i Berlin, men har varje gång haft känslan att det finns så mycket jag fortfarande vill visa.. kanske för att jag själv också upptäcker nya orter så ofta :)

Här följer en liten bildberättelse om vår första dag i Spreepark/ Lunaland, dvs det övergivna nöjesfältet som sedan våren är öppet för besökare. Historien bakom nöjesparken är nästan lite obehaglig. Efter att ha tagit över parken efter murens fall och drivit den i 10 års tid - med mycket passion men mindre ekonomisk kunnighet - flydde den ägande familjen år 2002 sin ekonomiska konkurs och sina stora skulder till Peru. Flydde och lät allt stå som det var. I Peru blandade familjens far sig i diverse droghärvor och bestämde sig för att skippa ett större lass kokain tillbaka till Tyskland. Detta skulle ske under täckmanteln av att föra en ny jätte maskin till den förfallna nöjesparken. Medan pappan, modern och de yngre syskonen redan flugit tillbaka till Tyskland, blev den äldsta sonen kvar i Peru. Han skulle nämligen åka över havet med den nya maskinen. En av de peruanska droggängen förrådde dock fadern, vilket ledde till att pojken, som vid denna tidpunkt var 20 år gammal, togs fast och fördes till ett peruanskt fängelse. Där sitter han ännu denna dag, medan pappen flytt till Spanien (med ny ung fru), och mamma och de övriga syskonen driver en liten mini-version av denna nöjespark....

Ett stycke halvleende bror

Ett stycke leende Laura, vars bror med flickvän också bor i Berlin. Oskar och Laura har alltså båda ett äldre syskon i denna metropol. Man kunde därför nästan säga att detta är som en familjeträff (minus föräldrarna).

En klassiker. Undrar vem som kommit på att det är tufft att "titta" genom vinner-märket, dvs placera fingrarna framför ögonen. Åtminstone finns det få bilder jag inte gör det på!

Ett gammalt Pariserhjul.

Last man standing. En av de sista dinosaurier som inte blivit skuffade på marken.

Så går det när nöjesparkens Vattenattraktion får stå stilla i ca 10 år.. Fancy a ride?

Please do not mount the dinosaur... Bitte nicht auf dem Dinosaurus klettern..

TA-DA-DAAA

Sedan promenerade vi till Treptower Park, som alltså ligger vid floden Spree, och satte oss i en liten restaurangbåt med gräs på taket. Och beställde den tyska klassikern "Weinschorle"

Sol sol sol sol

Sedan blev det mörkt och vi begav oss tillbaka mot Mitte. Där åt vi gott och drack en öl. Medan resten av sällskapet blev sömniga och begav sig hem, kunde jag inte släppa tanken av en vacker festnatt dansandes vid Spree. Och det gjorde jag. Inte i den nya klubben Kater Holzig, som är en ny version av den legendära Bar 25 (och som för tillfället har oändliga köer fyllda av lagom-hipsters och kreisibailande mega-hipsters), utan i Kiki Blofeld, som också är alldeles mysigt. En liten ålderslast har jag dock börjat känna av. Medan jag tidigare åkte kollektivt i alla väder under alla tidpunkter, vinkar min taxihand allt snabbare efter dansfyllda mmm-chi-mmm-chi-mm-chi-elektro-nätter :)