inte är det lätt när det är svårt..

.. och inte är det roligt att turista när det regnar oavbrutet i fem dagars tid - "es pisst die ganze Zeit", som tysken skulle säga. Medan solen sken i Helsingfors (varmste sommaren på mannaminne), hade mamma och pappa oturen att besöka mig under den uslaste, regnrikaste veckan under hela sommaren. Små skurar kan man ju leva med - detta var som om himlen kissat och kissat och kissat och bara vägrat sluta dricka mera. Efter dagar fyllda av muse- och restaurangbesök med paraplyet i högsta hugg, fick vi ändå några regnfria stunder, då vi bland annat gick på stämningfull "Freiluftkino" (utebio) i Volkspark Friedrichshain och såg en film om en ensamståendemamma med tre barn i stadsdelen Wedding; en del av serien "filmer i Berlin". Biografen, som blivit vald till Berlins vackraste utebio, är mitt inne i den stora DDR-tida parken, i skymundan mellan vackert upplysta träd. För 3,50 kan man köpa 1/4 liters vin och njuta av filmurvalet.

Denna sommar har nog varit sällsynt dålig. Att vädret i juni/juli var "so la la" (= inte bra, inte jätte dåligt) kunde jag på något sätt acceptera. Jag hade ju ändå seminarier och jobb. Men att det inte blivit bättre - att jag knappt sett skymten av ett sommarberlin - gör mig sur, bitter och inåtvänd. Och nur är det redan augusti. Visst jobbar jag ju (får sommarledigt först från och med 19.9, vilket ju egentligen redan är "höstledigt"...haha..), men hade ändå hoppats på att veckosluten varit fyllda av park-chill och "Biergarten", kvällar vid Spree och nätter i utomhusclubar. Nu har det bara varit regn.

För några veckor sedan upptäckte jag att man också kan bruncha väldigt väldigt bra i Friedrichshain. Det tyckte mamma och pappa också. Bilderna är tagna en vecka tidigare, då jag satt i "Elfida" med Gabi, Veronica, Annette, Roland och Eva.

Mat mat mat mat

Annette fick en väska till födelsedagspresent.

Gabi hade jobbat hela natten, eftersom hon råkade ha "nyhetsskifte" under lördagen, då Norges brutaliteter klarnade och Amy Winehouse dog.

Eva är Veronicas studiekompis som efter studierna lyckats med det mirakulösa: att hitta ett bra jobb i Berlin!

Veronica är "bäck in the business" efter nio månaders Berlin-paus, då hon först reste runt i Latinamerika (som present för avslutade studier) och sedan sökte jobb. Nu har hon fått uppleva det mera klassiska: Alldeles ok jobb, men konstigt konstigt konstigt.