det obligatoriska söndagsprogrammet

... det vill säga brunch och loppis. Denna gång i Friedrichshain i cafeet Elfida och loppisarna Boxhagener Platz och det nyare RAW som ligger ett stenkast söderut vid magasinen i Revaler Str. I cafeét Elfida har jag ju tänjt ut min magsäck i tre gånger under de senaste månaderna och börjar - trots den förträffliga kombinationen av kvalitet och kvantitet - närma mig bristningsgränsen. Nu vill jag inte röra i deras ungsbakade grönsaker, fetasalllader, spenatpajer, pastarätter, potatissallader, mozzarella, äggröra och diverse kakor och frukter på en evighet. Då maten billig och bra finns det risken för att man överdosar med ödesdigra konsekvenser. Efter att jag livnärt mig på falafel de tre första månaderna hösten 2008, kan jag nuförtiden knappt se en falafel-sandwich eller höra kebabmästarna fråga "Kreuter, Knoblauch, Scharf?", dvs ifall man vill äta sin falafel med ört-, vitlöks- eller chilisås. De enda falafel-kombinationerna jag tål är sudanesisk kebab med jordnötssås, en specialkebab i Kreuzberg och den arabiska Dada Falafel. Tyvärr utgör dessa tre sammanlagt kanske 1% av Berlins utbud.

Även vid turistböckernas klassiska loppisförslag "Mauerpark & Boxhagener Platz" ser jag rött. Visst är det trevligt att smyckesförsäljare, mindre klädbutiker, konstnärer, professionella second hand affärer och möbelaffärer kan ställa ut sina saker vecka ut och vecka in i små stånd. Som besökare kan man hitta roliga tygväskor och t-skjortor med print, smycken, fotografier, läderväskor and you name it till ett förmånligare pris än i de flesta butiker. Men denna "fynda och upptäck"-anda, som ju egentligen är "the thing" (das Ding) i lopptorg försvinner, då samma försäljare med samma produkter står i samma hörn år efter år. De professionella stånden i Mauerpark kräver mycker högre priser än vad en "privat" person gör. Dessutom har jag köpt tre stycken second hand läderväskor av dessa professionella försäljare - alla har gått sönder inom ett halvt år. Thanks for that! Därför uppskattar jag JÄTTE mycket dessa nyare mindre loppisar som fortfarande står för det en loppis är uppfunnen för, nämligen att köpa de gamla saker en person inte mera vill ha.

Utöver Oskar & comp. var Lina, Anton och Rasse på plats i Elfida

Också Sampo, Oskars bästis från lågstadiet, var där och liknade på denna bild Paradis Oskar, tyckte vi..

Antons mat och jordgubbssaft

Vid RAW-loppisen i magasinen i Friedrichshain.Mysig stämning

Åh... denna eviga graffiti

Sedan hörde jag plötsligt Anton säga orden "puhutko sä suomea" och sågfinska Jonna som jag ju senast chillade med på slutwalk (Anton och Jonna har alltså träffats en gång tidigare på en koncert). Här säljer Jonna smycken av den finska Titi Madame som ju bor i London. Hennes smycken finns också i diverse butiker i Helsingfors, men är dyrare än i Berlin....

Jag kunde inte låta bli att göra min eviga flick-pose. Detta är liksom den vuxna ersättningen för min före detta "spice girls spark" i äkta Mel C anda

Rasse köpte nya solglasögon

Oskar, Laura, Olli och Lotta

Sedan satte vi oss i solstolar och drack en kopp kaffe. En halv-knäpp och lätt sällskapssugen tysk kille kom och sköt såpbubblor på oss och förundras över att det i samma solstolsgäng satt tre syskonpar: Olli och Laura, Lina och Rasmus och Oskar och jag.

Lotta, Lauras brors flickvän, på söndagens sista bild. Efter detta delade vi på oss och utförde våra spearata programm resten av eftermiddagen.