"Hei.. det är jag. Från möbelaffären", sade killen i telefonen jag köpt ett skåp av på lördagen (f.y.i. jag har äntligen äntligen äntligen köpt ett vackert gammalt träskåp från 1870-talet för 300 euro.. men nåja.. kan nog vara att det inte riktigt är så gammalt. man vet aldrig ifall försäljarna i Kreuzbergs antikbutiker säger sanningen). Han ringde klockan kvart före åtta, femton minuter efter att vår möbeldejt borde ha börjat. "Aahh, ok." sade jag (och tänkte, underligt sätt att presentera sig). "Jag kan inte komma med skåpet idag. Jag kör det till dig imorgon". "Nja. helst inte.", svarade jag. "Ok. men då kommer jag sent. Kanske klockan 8, halv nio".
Tio minuter senare ringer killen mig igen. "Hej.. jag kan inte komma. Jag kommer imorgon". "Njaa.. men men", mumlade jag. "Men det är Ramadan, förstår du. Jag får äta kvart över åtta" "Hmmm", fortsatte jag och tänkte "det är Ramadan de nästa tvåt-tre veckorna... jag vill ju ha mitt skåp". "Du får skåpet 30 euro billigare ifall jag kan köra det till dig imorgon", sade killen. Och där, kära vänner, talade han ett språk son jag också förstår. KAPITALISMENS OCH VINSTENS SPRÅK. "Såklart", sade jag. "Vi ses imorgon"!
Nu skall jag dricka vin på Leonas terass och trösta mitt skåplösa ego!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar