måndag 5 september 2011

fascination, i kvadrat... need to talk about Kevin

sedan onsdag eftermiddag har jag befunnit mig i min nya vistelseort, som efter tre år egentligen inte är så ny och kanske snarare borde få titeln hemstad. Att blogga har dock varit nästan omöjligt eftersom jag suttit fastsklistrad vid en bok. Jag bara inte kan släppa taget om den och har därför ägnat varje extra stund till att läsa läsa läsa. Och idag, efter en och en halv veckas intensivt överdoserande har jag äntligen nått den sista sidan. Man kan ju fråga sig ifall man förstör njutningen av en bra bok genom att sluka i sig historien sida efter sida i stora mängder. Kan man analysera bättre ifall man väntar och avnjuter små doser per dag (åtminstone får man bättre sina universitetsuppgifter gjorda, det är ett som är säkert)? Hur mycket mister man genom att "pusha" sig genom sidorna, nyfiken och fascinerad av vad som händer i nästa kapitel. Och framförallt: Vad skall jag göra nu?

Lionel Shrivers "We need to talk about Kevin" (som ju också filmatiserats med premiär i oktober) är en djup och mångsidig, psykologiskt kanske rentav provokativ, fiktiv berättelse om modern till en tonåring, Kevin, som genomför en så kallad "school massacre" i USA. Två år efter "den ödesdigra torsdagen", då Kevin skjuter en lärare och flera elever, frågar sig Kevins mamma, form av brev till Kevins pappa, ifall hon bär skulden till det hemska. Är hon en dålig moder, och ifall ja, kan det vara orsaken till att Kevin brutalt dödar både personal och ungdomar. Och så förs läsaren in i en djupare, samhällskritisk historia som ifrågasätter moderskärlek, ondska i barn och önskningar i livet överlag. Medan ju själva temat och händelseförloppet i sig redan är väldigt spännande, är författarens språk och grepp alldeles otroliga. Som läsare frågar man sig vem som egentligen är den galna, Kevin, modern eller kanske man själv? Läs den, i varje fall om ni tyckt om "What I loved" och dessutom har lust att bli halvbesatta av en pyskologisk, analytisk väldigt spännande histora.

Första bild från en indiansommar som ju egentligen är ett ganska vackert och känslofyllt ord för ett indirekt löfte om framtida höstregn.

3 kommentarer:

Jonnush sa...

Jeps, Ludde har talat om den! Ska ocka läsa. Puss

Cilla sa...

Oj,we need to talk about Kevin är en fantastisk bok! Speciellt hur hon skriver om förbjudna moderskänslor, och frågan i fall man kan födas ond är så fascinerande! Har du läst hennes andra böcker? I alla fall är de väl inte lika välkända som Kevin-boken?

erikaiberlin sa...

Hej Cilla, kul att du också läst boken, men mindre kul att du är Finland, detta är ju den perfekta boken för intensiva diskussioner! Nej, tyvärr har jag inte läst flera av hennes böcker, men tänker absolut göra det! Nu borde jag dock läsa något som inte handlar om kvinnor och moderskap, feminism o.s.v. Känner att detta lite väl starkt blivit mitt läsainteresse på senare tider :)