indiansommar - den sista söndagen

Jag har en klump i halsen, dels för att varje varm dag påminner mig om vad sommaren inte var och dels för att jag är väl medveten om att denna lilla senvärme snart byts ut mot den långrandiga gråa höstvintervåren, typisk för Berlin. Men framför allt är jag ledsen för att detta var Linas, Antons och barnens sista söndag i Berlin. Tänker på hur snabbt tiden gått, på det roliga vi upplevt tillsammans, men samtidigt ångerfullt på allt vi ännu kunde ha gjort.. vi var ju liksom aldrig på en utflykt alla tillsammans (bara Ava och jag), Boris och Lina&Anton lärde knappt känna varandra, Lina och jag shoppade ju aldrig tillsammans, var sällan på eftermiddagskaffe.. ja, vi kunde ju liksom ha upplevt så mycket mera, ifall vi inte tänkt att ett halvår är en lång tid och "man hinner nog ännu". Ush ush... Jag kommer att sakna dem!

Gabi och jag bidrog med att gentrifiera den klassiska gentrifikationens favoritexempel (i Berlin) 'Helmholzplatz' något ytterligare med våra Latte machiaton och die Süddeutsche Zeitung (som enligt mig är Tysklands bästa dagstidning)

Sedan ringe Lina och föreslog att vi skulle ta spårvagnen till Bürgerpark Pankow, en stadsdel i nordost Berlin som är känd som DDR ledningens villaområde och dagens "problemområden".

Bürgerpark Panow, som jag aldrig tidiagre åkt till (det finns ju faktiskt så jätte många stora parker i denna stad), hade en vacker rosengård. Här Gabi, Lina och Ian

Ava med sin dock Muffins.

Efter att barnen beundrat getter och lekt i lekparken, och Gabi och jag läst Süddeutsche och diskuterat våra pinsamma luckor i temat "finanskrisen", spelade Ava och jag badminton. (Ju äldre jag blir desto räddare blir jag för att jag inte kommer att leva upp till mina föräldrars allmänbildning... ifall mina framtida barn en vacker dag skulle ställa frågan "vad hände egentligen under finanskrisen 2008" är jag inte säker på att jag kunde förklara det särledes övertygande. Försöker dock kompensera med att sluka i mig information om Tysklands inställningen till "das Eurorettungspaket". Tycker det är lustigt att läsa om "Tysklands hållning till Grekland och euron" i t.ex. Helsinging sanomat, eftersom den tyska positionen där framställs mycket enhetligare än vad den de facto är.

Klockan 18 rörde vi oss ut ur parken, som med sina stora gräsmattor, små Biergarten och otaliga barnfamiljer faktiskt påminde mycket om Münchens Englischer Garten, mot en gatufest. Eftersom Berlin snart har regionalval (Berlin är ju en egen Bundesland) var hela gatan fylld av diverse partiers stånd med ballonger för barnen och små flyers för de vuxna. Jag fick en broschyr av partiet "Die Freiheit" (friheten), som bland annat pläderade för att den "utländska outbildade underklassen" skall skickas ut ur Tyskland. Ödets ironi var dock att partiets medlemmar själva riktigt strålade "outbildad underklass" i sin stil och sitt sätt att tala.

Ava och jag guppade i luftballonger i en liten bassäng...

... medan Ian tittade på. Ian fick dock som "egen rolig aktivitet" rida på några stackars ponnyn som stod fastkedjade i varandra på gatufesten.

Efter detta gick vi genom det lilla "festivalområdet", som i all ärlighets namn främst besöktes av den "lågtutbildade underklassen", och skrattade åt Ava och Ian som med barns iver metade ankor ur en liten snurrande damm (och med en två euros insats vann två bilar och tre smycken) och åt crepes. Det var underbart att se hur Ava riktigt skakade av lycka då det gick upp för henne att hennes "metpoäng" gav henne två armband och ett pinkt smycke :)