irritation.. så jag nästan spricker

upptäckte idag, då jag skulle tvätta allt svart jag äger (vilket innebär nästan hela min garderob), att alla mina balettsaker är försvunna. Tossor, rump-värmande ylleshorts (som Ida i tiderna brukade skratta åt), själva dräkten, top, leggings, allt. Sökte förtvivlat i varje hörn och anklagade Boris för att flytta på alla saker som jag slänger mitt på köksgolvet. Antingen har han hittat nåt jävla bra ställe att ställa undan de högar av saker jag lämnar efter mig, eller så har jag faktiskt själv glömt allt någonstans.

Nåja, to the point. Det stämmer att jag inte är världens städigaste och ordentligaste människa. Men det blir inte bättre av att bo i en lägenhet, där varje spår av "infrastruktur" fattas. Hur är det tänkt att man skall förvara sina saker snyggt, då man saknar klädskåp, byrån, skrivbordslådor, och bara har en provisorisk Ikea-bokhylla och några Ikea pappkartonger. Visst respekterar jag att detta är hans studio - working space - men är samtidigt måttligt frustrerad över att älghornen, hästsvansarna, skyltfönsterdockorna och uppblåsbara Barbara har mera plats än jag, som knappt har något förvarningsutrymme alls. Sedan blev jag inte gladare av att jag inte lyckades installera Stata i min Mac och räkna lite på mitt eget forskningsprojekt, som jag säkert tänker utvdga till en gradu. VITTU.

Annars lugnt veckoslut. Varit så trött efter förra veckan att jag struntade i alla festligheter och stannade hemma, såg på filmer, läste böcker, studerade lite, promenerade runt i Prenzlauer Berg och fotograferade balkonger med Gabi och gick på den nästbästa pizzerian med henne. Stackarn har haft migrän en hel vecka nu. Snart kommer Leona efter mig med bil, och sen skall vi se på Tatort med Susi och Julia.

Jag vet att man borde tycka att Prenzlauer Berg är gentrifierat och hemskt, att det inte alls påminner om den spännande tiden efter murens fall (som mina äldre kolleger på jobbet suktande talar om), men jag tycker att alla dessa söta hus och balkonger är alldeles underbara.