Fick på lördag mail av en engelsk professor..och blev så upprymd och glad att jag dansade, hoppade och skrek omkring i lägenheten. Det lilla fjuttiga team som fortfarande jobbar i vårt forskningsprojekt (som alltså skall avslutas i februari. De flesta kontrakt tog slut vid årsskiftet, men jag är en av de sista "last man standig") har ansökt om att få vara Guest Editors för en riktigt bra vetenskaplig tidsskrift. Vi strävar efter att ge ut ett nummer år 2012 om de teman vi jobbat med och be sex andra forskare publicera med oss. Och på lördag fick jag ett mail av "the Editor", d.v.s den engelska professorn, om att vårt förslag är godkänt. Hurraaa!! Har jobbat jätte hårt för denna "proposal". Trots att det var veckoslut ringde jag min chef och berttade glädjenyheterna. Hon frågade ifall jag vill få jobbet som kordinator för det hela ett år framåt. Har varken sagt bu eller bä än, var dock lite negativ i telefonen. För även om detta är århundradets chans, och jag är jätte glad över att det gått igenom, är det ganska mycket arbete. Och i nåt skede vill jag ju också bli färdig. Och så finns det utbildningskvinnans forskingsprojekt som jag också är intresserad av. Men joo. JEEEE liksom!
4 kommentarer:
Jättefint med jobbet sötis! GRATTIS! För mej ter det sig självklart att du ska ta det, jag är inte oroad för att du inte skulle bli klar. Du är såpass ambitiös att det säkert blir av. Men samtidigt vet jag att sånahär erbjudanden inte är lika lätta att välja för/emot för den som får dem ;) Fint ändå att du blev erbjuden, stolt över dej. Krams
Hej vad fint! Du är huippu! Kram!
hey folks. erika är inte abitiös utan överambtitös. ja tycker du tar det om du verkligen känner för att ta det, men ja tycker du ska funder apå vad du klarar av påriktigt o vill klara av o när det bara är för mycket..
men ascoolt att du blivit erbjuden..
kram
Wow!! Erika! Dunderbra, grattis för erbjudandet!!
Jag håller med Jonna och tycker att du skall ta jobbet! Du var ju ändå med och jobbade så hårt för att det skulle lyckas! Och så handlar det dessutom "bara" om ett år, och säkert blir det inga problem med färdigblivningen sen. Snarare skulle det vara synd för dig att "inte få njuta av frukterna" när du varit mer och jobbat för att ni skulle få den stora äran!
Men förstår också att det inte är lika lätt att vara den som fattar beslutet som att vara den som utifrån utropar JAAA!
Finns det några andra orsaker för dig att tveka än känslan att det drar ut på studierna? Eller är allt annat bara plus? Hur känns lönen, finns det klarheter med sånt?
Skicka en kommentar