kvinnor och arbetsmarknaden

Från att ha varit ett jobb-relaterat forskningsområde - alá "detta är nu saker jag sysslar med PÅ JOBBET" - har jag "privat" också börjat intressera mig för klassisk arbetsmarknadsforskning, och skriver högst antagligen min gradu om arbetslösas integrering i arbetsmarknaden ur ett komparativt perspektiv. Därtill är ju kön och arbetsliv en jätte spännande del av arbetsmarknadssociologin, fastän man då (o ve och fasa!) utgår från att det finns KVINNOR och MÄN. Dessa kodas i studier med värdena 1 och 2 (som en dikotom variable 0/1 för intresseklubben) :) Inga poststrukturalistiska könskonstruktioner, där man först uppfattar en människa då man kan placera honom i könssystemet. Ingen Queer-Theory. Bara kvinnor och män. Ett och två.

Nåja. Det jag framför allt tycker är spännande är att de nordiska länderna, trots all jämställdhet, har en ytterst könssegregerad arbetsmarknad. Högre än i flera andra europeiska länder. Kvinnorna studerar i kvinnobrancher, män i klassiska manliga. Sedan jobbar kvinnor i kvinnodominerade yrken, män i manliga. Och till slut går alla på sits och bildar parförhållanden som består av sjuksköterskor och ingenjörer.

Läste nyss en artikel med rubriken (fritt översatt) "Kvinnors deltagande i arbetsmarknaden - mellan självselektion och diskriminering", syftande just på att kvinnor frivilligt väljer att jobba i lågavlönade brancher med dåliga möjligheter att avancera. Och att en del av ojämställdheten kan förklaras med detta. Men men men. Varför gör då alla på detta viset?