alles schön im süden

medan resten av världen sprakar av dåliga, kontroversiella och goda nyheter, är sydtyskland sig likt. I Tokyo är dricksvattnet radioaktivt. Med Frankrike och England i spetsen angriper väst Libyen, Tyskland håller sig dock utanför. I delstatsvalen i Sachsen-Anhalt (Östtyskland) har de gröna äntligen fått mandat. Får se hur detta påverkar valet i Baden-Württenberg (Boris delstat, där jag för tillfället befinner mig i) som går av stapeln nästa vecka. I Tyskland är energidebatten het och regeringen har bestämt sig för att lägga ner de äldre kärnkraftverken; ett beslut som strider mot Angela Merkels tidigare riktlinjer. Till exempel för ett år sedan röstade regeringen "ja" för att förlänga de äldre kärnkraftverkens "livstid". Medan allt detta pågår, tar man här i Lörrach en promenad i grannskapet, blir inbjuden av grannarna, sätter sig på terrassen i lyxvillorna och njuter i solen med ett glas skumvin ("kommer från oss, från vår region") i handen. Sedan går man runt i grannens gård och beundrar de fina fina bambuodlingarna, lyssnar på reseberättelser från Kenya, Argentina och Finland och blir tillsist uppassad av Boris mamma. För i detta hushåll måste man inte göra något själv. INGENTING. Boris föräldrar (som i ålder är närmare min farmor än mina föräldrar) är praktexempel på klassisk hemmamamma/företagarfar rollfördelning, sådär som i tv-serien Mad Men. Även om jag är en lat människa som gärna tvingar pappa att göra smörgåsar till mig, är detta nästan för mycket av det goda. Jag skämms ju för min passivitet. Då hans mamma kokade morgonmåls ägg för tredje gången denna söndag till sjusovar-erika, frågade jag Boris om detta bara är för gästvänlighet och fick ett "nej" som svar. Normalt. Jag tror vi måste komma på reality-camp hem till mina föräldrar.
Boris föräldrars hus