det kommer mera

Åter en morgon i la casa-förldrar som kunde påminna om en vistelse i ett super hotell. Jag drog upp mig en halv timme efter Boris och lyckades således åter vara den sista kunden i bordet. Knappt hann Boris mamma höra sovrumsdörren knarra, innan hon studsat upp, kokat ett ägg och nytt kaffe till mig. Från gårdagens frukost hade hon lagt märke till att jag gärna äter frukt med yoghurt.. därför hittade jag på "min plats" en skål med färdigt uppskurna bananer, appelsiner och äpplen blandade i naturyoughurt... galet, alldeles galet. framför allt då man tänker på att Boris och hans pappa en timme tidigare fått samma uppvaktning, eller borde man kanske kalla det betjäning? I varje fall är hon jätte trevlig, men känner mig samtidigt pinsamt berörd.

Nåja. vad vore ett besök i sydtyskland utan ett slott och lite berg? Jag befinner ju mig för tillfället alldeles invid Schwarzwald, ni vet, ett av Tysklands stoora "mellanberg", uppskattat resemål för mången turist och berömt för sina kuckuuu-kuckuu-klockor. Sådana Sound of Music-klockor, som i sången "so long, farvell, Aufwiedersehen, adieu...". Som liten kuriositet kan jag nämna att jag aldrig träffat en tysk som känner till Sound of Music.. Visst, det är ju en Broadway musical och en amerikansk film, men inspelad i Salzburg (där det finns så många "Sound of Music" tours att man kunde spricka) och dessutom handlar det ju om Tyskland (Bellas korrigerig: Österrike..hoppsan). KONSTIGT.

Hoppade i Boris föräldrars BMW (obs obs jeepmodell) och åkte via Boris barndoms/ungdomshobby till ett litet litet slott. Promenerade omkring i bergen ett tag, och var alldeles slutkörd efter att ha gått uppförsbacke i 20 minuters tid. Det är alltd lika pinsamt att flämtande hämta efter andan och se en grupp pensionärer hurtigt traska förbi.
Tog en del bilder, och måste till min besvikelse konstatera att det är jätte svårt det att ta lyckade och lite intressanta landskapsfoton. Ni som är erfarnare än jag... how do you do it???

Sedan tycker jag att det kanske blivit lite allvarligare mellan Boris och mig under dessa dagar. Vi beter oss förvisso som småbråkande syskon framför hans föräldrar, men blir ju ett visst djup, då man ser en människas bakgrund och barndom. Eller kanske en viss förståelse varför denna person står för vissa värderingar, har vissa åsikter. Och en insikt om att våra världar sammanfaller i Berlin, men skiljer sig otroligt utanför denna kontext.
Nå, där är ju golfplatsen :)
Utsikt från bergen
Erika går mot slottsrestaurangen
Erika njuter av solen
Lite kärlek
Och crazy eye pussade
En bänk vid utsiktsplats. Tyvärr blev bilden av själva utsikten kacka.
Detta är denna störda schweiziska tyska (hmm.. tysk finlandssvenska?). På tyska heter det "Hallo, komm und sei lieb zu mir", betyder kom och var kärleksfull mot mig