konstig konst

Var igår kväll tillsammans med Boris, Norman och Anton på en konsert i Clärchens Ballhaus, där Erik Satins variation Vexations (piano) spelades 840 gånger av 30 stycken större och mindre hotshots som Daniel Barenboim, Simon Rattle, Michael Nyman och den finske Janne Saksala. Eftersom stycket, som endast är en sida, är känt som ett av musikhistoriens längsta kompositioner, ägde evenemanget rum i tolv timmars tid. Man fick alltså tyst smyga in i och ut ur konsertsalen mellan klockan 18.oo och 06.00 under natten mellan söndag och måndag. Vi träffades klockan 21 och hörde huvudtemat och de två små variationerna ungefär 45 gånger. Klockan 23, i en blandning av ett meditativt och rastlöst tillstånd traskade vi hemåt. Hade varit intressant att se hur evenemanget var omkring 3 på natten - var nämligen förvånad över hur många människor som smög in klockan 23. Även om jag njöt av tillstälnningen, var jag irriterad på att jag läst så lite om stycket i förhand. I och med att Vexations är ett väldigt atonalt och komplicerat verk hade bakgrund och historia inte skadat. Läste t.ex. nyss i Wikipedia att John Cage bidragit till att stycket blivit så känt. Eikä siinä vielä kaikki: Wikipedia berättade också att uppföranden av Vexations, beroende på pianisternas interpretation, räcker mellan 12 och 28 timmar. Crazy.