Under mitt lilla liv har jag haft några konstiga facebook-upplevelser. Bland annat märkte jag i november att München-Fabian raderat mig som vän. Mailade skämtsamt och frågade ifall han försökte signalera att han aldrig mera vill ha kontakt med mig. "ja", löd svaret. Fick veta att han "unfriend:at" mig redan i maj. Tyvärr upptäckte jag detta tragiska slut på vår vänskap ett halvt år för sent.. vilket måste ha varit lite snopet för den dramakungen.
Nåja: för första gången i mitt liv befinner jag mig i en klassiskt knepig facebook-situation: Vad skall man göra då ens kolleger "äddar" en på facebook? Personen i fråga är inte bara min kollega, utan dessutom min uni-docent, som jag inom 10 dagar skall lämna in ett 30-sidors "seminaravslutningsarbete", d.v.s en research report, till. Detta är uppsats som jag kämpat som en galning för - jag använder nämligen paneldata och räknar både en fixed effects och random effects regressionsanalyser (nöööörd!) - och har således några jätte pinsamma "hatar forskningmetodik" statusupdates på min wall. Dessutom är ju mina bilder också överdrivet pinsamma. Säg mig, vad gör man?
Annars är allt som vanligt. Idag jobbade jag på jobbet, studerade på jobbet och var på bio med två kolleger från jobbet (de är dock bara några år äldre än jag, så var väldigt avslappnat). Trivs bra med mitt nya projekt, men det är väldigt väldigt babbligt hela tiden. Jag delar rum med min nya chefs sekreterare (som är jätte trevlig) och är skönt att inte sitta ensam hela tiden. Det enda minuset är att projektgruppens kaffekokare och kylskåp är i vårt rum, så alla springer kors och tvärs på paus bakom min rygg, alldeles bokstavligt talat . Ifall man pratar med alla får man inget gjort, men man verkar ju också lite surmulen ifall man inte ens säger hej, eller? Och hur trevligt trevligt detta än må vara, vore jag gärna en "alldeles vanlig studerande" for a change :)
4 kommentarer:
Jag har olika profiler för folk. Dem som jag verkligen tycker att jag inte känner har jag på limited profile (ser inga statusar, bilder, taggade bilder) och de som är mellancase (expojkvänners föräldrar, kollegor, tonåriga lillebröder) har jag en inga bilder profil för så att de enbart ser mina profilbilder men inga andra. Fungerar för mig.
men men men.. dessa personer ser ju att jag satt dem på limited.. då blir de ledsna?
De ser inte att du har satt dem på limited - eller om de gissar sig till det kan de tro att du har en jättestängd profil överlag (dvs bara visar statusar etc åt den minsta av kärngrupper). En ny fb-vän kan ju inte utgå från att du skulle vara jätteaktiv på fb, så det faktum att personen inte ser din relationship status/taggade foton/tro osv behöver inte kännas som en diss för den nya vännen. Ingen av mina fbvänner ser ovannämnda grejer, iom att jag har avaktiverat dem eller låtit bli att sätta dit dem.
Själv kör jag en liknande strategi som Mia; fotoalbum ses enbart av ett fåtal. Nästan alla mina statusar ses av alla vänner, men jag använder statusarna främst för att dela med mig av länkar och har inte så mycket "hajo"-fiilis på dem. Du kan ju alltså skapa olika nivåer - du kan ju påverka alla delelement (statusar, bilder, grupper...) skilt. Man kan ju också begränsa utspridningen av varje fb-status skilt, så om du inte är rädd för att trycka fel är det ju det lättaste alternativet.
I väntan på netikett böckerna anpassade för sociala media...!
Blogginlägget och kommentarerna bekräftar mina misstankar mot Facebook och får mig att utbrista: Tack och lov är jag inte med!!! Ack, vilka problem jag slipper fundera på!
Skicka en kommentar