silence of the lambs

åter en förgången vecka, en förgången kvinnodag, en förgången fruktansvärd katastrof, en förhöjd aktie på solarenergi och inget ord från erika. Först berodde min tystnad på irritation. Ju mera jag tänker efter, desto ohållbarare är denna kombination av 20 timmar jobb och studier. Jag ångrar bittert att jag tog emot två jobb: 15 timmar i utbildningssociologi (vilket är sååååå tufft) och sedan 5 timmar för koordinering av en special issue. För det första lider min livskvalitet av denna hard-core-combo otroligt, för det andra mina uniresultat. Inte är mina prestationer jätte jätte dåliga (typ 3,5 i min förra panik-skit-uppsats), men för att kunna doktorera måste man landa på skalan 4 eller 5. Och det vill jag ju inte utesluta, åtminstone inte p.g.a. av att jag jobbar för mycket. En ytterligare orsak till min brist på blogginlägg är att jag måste kompensera för den tid jag är på jobbet, jag sitter alltså och räknar/skriver till kl. 24 på natten nästan varje dag. Det för mig tillbaka till punkt nummer 1, livskvalitet. Inte kom jag väl till Berlin för att vara ledsen, överarbetad och stressad konstant??

Sedan har något verkligt trisst hänt. Boris mamma är allvarligt sjuk. Jag överväger att skippa min resa till Turkiet/Syrien och åka med honom till Sydtyskland. Den sista orsaken tilll mitt "inte-skrivande" är dock lite lite positivare. Förra veckoslutet var det 18 grader (!!!!) och försökte tillbringa så mycket tid utomhus som möjligt! Berlin är verkligen en alldeles annan stad under våren och sommaren.