Har inte haft en riktigt ledig vecka på flera år egentligen, och njuter därför något otroligt av mina lugna 7 dagar i Berlin. Nästa veckas tisdag börjar min praktik nämligen. På morogonen surfar jag på lägenhetssidor och försöker hitta något intressant; på eftermiddagarna fixar jag praktiska grejer och flum-cyklar upp och ner längsmed gatorna - och tappar bort mig med fem minuters mellanrum. Har varit i Berlin redan tre gånger tidigare, och under dessa kortare besök upplevt både ängslighet och fascination för de livliga gatorna och de självsäkra människorna. Kände mig därför igår som århundradets största cykelhjältinna, när jag ensam på kvällen trampade genom halva Östberlin, för att se ett ledigt rum i ett kvinnokollektiv. Åkte längs en stämningsfull kanal i Kreutzberg fullspäckad av små restauranger och fortsatte sedan in i det livliga Mehringdamm, för att till slut vika av vid en lugnare sidogata. Kvinnokollektivets hus var småsött beläget vid en mjuk innergård; lägenheten bestod av fyra långsmala våningar med en vackert blå trappa i mitten och ett färggrannt gult kök i bottenvåningen. Själva intervjusituationen dock något obehaglig, även om min inre nyfikehet tillfredställs av att småkika in i andra människors vardagsliv. Satt där tillsammans med tre andra "rum-kandidater" och försökte framställa mig så lättsamt intressant som möjligt, medan de fem kvinnorna betraktade mig och de andra måttligt ointresserat och ställde några passivt kritiska frågor. Såg på en lista att kollektivet redan haft ca 10 andra potentiella inflyttare kvällen innan..heheh.. tror dessutom att jag var för babblig och, märkligt nog, flickig, i deras ögon. Eftersom kvinnorna ser sig som "eine kleine Familie", skall man varje vecka betala 25 euro i en gemensam kasssa. I ärligheten namn är jag inte alls säker på att jag vill spendera 100 euro/månad (utöver hyran) på gemensamma måltider - lite gemenskapstvång liksom. En av de två andra kandidat-flickorna verkade dock super trevlig, och träffar henne säkert över en kopp kaffe eller två senare!
Nu skall jag snart cykla iväg till en fotoutställing. På eftermiddagen träffar jag kanske kanske lite finlandssvensk kontakt ;) Måste dock först i form av en lista gnälla högljutt i internet. Att gnälla högt " In Real Life" är nämligen fullständigt otänkbart, när man delar rum med en snäppet överkänslig människa.
Därför är Camille arg på Erika:
1) Camille ringde och bad Erika köpa en viss sorts frukostflingor till henne, men Erika uppfattade tyvärr inte detta (eftersom det hördes så mycket brus i bakgrunden). Då Erika vänligt erbjöd Camille sina egna, nyinköpta Bran Flakes dög detta inte, eftersom Erika ju borde förstå att Camille bara kan äta en sorts flingor. Nu måste Camille själv gå till den Supermarketen hon svimmade i, och därför är rädd för, och detta är självklart Erikas fel.
2) Camille ville komma med och se på kvinnokollektivet med Erika, men kan inte, eftersom hon har så ont i hjärtat och lungorna. Det är Erikas fel att Erika inte kunde omboka tiden (en timme innan det hela skulle äga rum).
3) När Camille berättade om sin rädsla för att cykla (eftersom det känns så konstigt i hjärtat), visade Erika, enligt Camille, inte tillräckligt starkt att Erika tror på Camilles sjukdomstillstånd. Det syntes i Erikas ögon att hon inte fullständigt trodde på allt Camille sade. Camille är också arg på Erika för att Camille inte kan göra något på fritiden (på grund av att hela kroppen, och framför allt andningen, känns konstig).
4)Erika frågade ifall Camille vill hitta på nåt på eftermiddagen. Camille blir sur för att Erika ju borde förstå att hon mår dåligt. Då Erika planerar att träffa andra bekanata är detta dock det elakaste Erika kunde göra - Camille smäller ytterdörren rakt i ansiktet på Erika.
5) Camille har tappat bort reservnyckeln till cyklarns lås. Hon är arg på Erika för att hon gett Erika den stora, "riktiga" nyckeln, som hon vanligvis brukar ha.
Summa sumarum: Erika försöker ta så lite plats som möjligt. Och vara så tyst som möjligt. Men är hon för tyst är det också fel. Gäller att hitta balans, alltså!
5 kommentarer:
Men herregud, säg nu åt henne att äta för fanken!
Jag vet, nu låter jag hemskt okänslig och som jag inte alls förstår problemens vid, djup och egentliga orsaker, men låter ganska uppskakande...Har hon någonsin gått hos någon och talat?
Kom just hem från mina första pedagogikföreläsningar- verkar vara intressant! Fast konstigt är det ju med grundkurser igen... Nu ska jag baka appelsinkaka!:)
Umfamnung!
herregud typen e ju sekogare än jag,stackars du. fan alltså hon låter som en bortskämd liten unge med lite fö stora problem som cilla sa som hon borde tala om..o verkar int alls kunna se sig utifrån....eftersom hon tycker de lättare o skälla på anra, nå hoppas du snart hittar ett rum!!!
Kramar från ett helvetes regnigt finland....pusspuss.
Schönes Erika, enbart dina rumskamratsproblem hindrar mej från att svimma av avund efter dina utläggningar om loppisar bättre än de i Västnyland! Din tillvaro i Berlin låter ju nog aningen idyllisk med cyklande och diverse kultur gemene kväll - själv får jag trösta med att jag och "S" skall besöka storstaden Borgå i helgen och äta sniglar.
tycker det är underbart att läsa era kommentarer, gott folk! och ännu roligare är det att veta vad ni håller på med! Speciellt då det inkluderar hemlighetsfulla personer som "S". kramkram
Fantastiskt att läsa om vad du håller på med. Men avundas nog inte kraven som ställs på dig som compañera, ställ inte in dej för mycket för sånt tjafs sen! Log lite för mej själv åt att du gillar att dyka in i folks hemvardag under bostadssökningsbesöken, kan just tänka mej ;). Känner igen mej precis, känns som om det är den delen av Madrid jag känner bäst hittills, lägenheter i olika delar av stan :S. Men hittade äntligen en igår kväll med 3 spanska flickor så nu är jag superlättad och glad. Vi ska bo där med min kompis jessica i samma rum, så kan visserligen bli lite tungt, men ingen av oss ville ge upp den när vi sett vad man kan hamna i istället...O tack mummu för dina fina ord på min blogg, kanske jag kommer och hälsar på och leker liten en stund senare i år :). Besitos mi amiga!!
Skicka en kommentar