Jag inser att Simone de Beauvoirs analyser om den kvinnliga kroppens bristfälligheter anses vara föråldrade och essentialistiska - men stundvis, när man befinner sig i OBIs kundtoalett nästan spyende, känns de sällsynt träffande.
Träffade idag min andra "Mitbewohnerin", Pia, som för tillfället sitter hemma och transkriberar sina intervjuer för sin gradu. Hon undersöker de sociala nätverk som högtutbildade migranter i Berlin lyckats skapa - ett intressant tema det knappt finns någon tidigare forskning kring. Gav på alla sätt ett sympatiskt och lugnt intryck, vilket säkert fungerar bra i kobination med Manja, som (om möjligt) babblar på ännu mera än jag! Börjar inse att "this is it" i takt med att den illgröna färgen sprider sig längs med väggen. Inte enbart en turistresa, utan faktiskt ett helt år.
(Målade i underbyxor eftersom min 20 kilos packning inte innehåller något jag vill offra i klumpighetens och klottandets namn. Eftersom tidigare generationers arkitekter i Berlin-hus uppenbarligen inte varit experter på värmeisolering, kan man tyst för sig själv föreställa sig hur kallt det var!
Är nästan lite fantastiskt att fundera över internets potential till self-help - detta om något visar hur vardagskommunikation och traditionellt utbyte av tips överförs till anonyma och lättillgängliga kanaler (för dem som har internet, vill säga). Då jag för några dagar sedan önskade bekanta mig med väggmålandets fantastiska värld, var min första tanke inte "Lina och Anton har under den senaste tiden målat en hel del, pappa likaså", utan "vilka sökord skall jag använda på google för att smärtfriast hitta nåt bra". Oberoende av tema och problem finns det nämligen alltid några diskussioner man kan hoppa med i eller dra nytta av, gäller datororer, mp3-spelare eller väggar. I denna väva läste jag genom Suomi24-diskussion som "Sinkkunainen" initierat, där en ensam kvinnas målande både uppmuntrades och förvarnades. Och jag lärde mig att det är viktigt att dra bort tejpen så snart man är färdig med väggen, annars kletar och fastnar den lätt!)
2 kommentarer:
Wow, vilken vägg, den ser ju verkligen tuff ut.
Oh ja, suck, kvinnans fångeskap i sin egen kropp har jag också funderat över sgs varje månad då det var aktuellt. Nu är det andra krämpor som gäller, och detta med att vara fången av sin biologiska natur kan nog stundvis kännas ännu mer aktuellt då man går med magen i vädret. Fast just nu mår ja prima och strålar av glädje, så det är bara att njuta av situationen så länge den varar. (Hinner nog ännu gnälla och klaga här på din blogg under höstens lopp).
Visste du förresten att den gröna färgen anses vara moralsänkande? (Hmm, Ava sover också i ett grönmålat rum, hur kommer det månne att utveckla sig...)
Dina kämpisar verkar ju vara precis passliga för dig =) Får själv också lusta att träffa dom.
Hej Lina - tänker chatta med dig såhär via min blogg! tack för kommentarerna, är kul att veta att du läser om mina strapatser..
Harmar mig verkligen att jag inte kan vara där för dig och se hur det lilla livet växer. Eller sitta med Ava och åka flygplan till Berlin! Jag har ju förresten aldrig sett er nya soffa. vilken fär är den!
Skall ännu måla lite orange "ränder" i den gröna väggen, som sedan fortsätter på den vita väggen mittemot! projekt projek! Sätter upp bilder när det äventyret är klart. Har idag börjart jobba, men skriver mera om det i ett eget inlägg senare! puss puss
Skicka en kommentar